Aftonbladet – 4 juli 1868, sida 3

väl en annan hjerna, ett annat samvete än ni? Ja, jag finner det, Bellac har varit för litet praktisk och jag äfven. Men — hvad gör också det, då ni är det för oss båda? Jag skall se med edra ögon och handla i öfverensstämmelse dermed, det bör ej bli svårt då man älskar såsom jag. Således måste vi, vid vår förening, undvara både det offentliga och det hemliga inseglet. Nåväl En dag skall komma då vi skola gifva den sociala lagen hvad den har rättighet att fordra. Och om det också skulle dröja något, kanhända, länge — min själs make, hvad mera? Aro vi icke vigda af en engel samma stund vi inför hvarandra bekänt vår kärlek? En man sådan som ni, och en qvinna sådan som jag; behöfva de frukta att bryta sitt ord och ha. de väl af nöden menniskors vittnesbörd för att kunna lita på hvarandra? Tag emot denna hand, Armand, från och med denna stund är jag fullt och för evigt dio! Uppfylld af beundran och den renaste kärlek föll jag till denna högsinta qvinnas fötter och drack den blick af värme, själsdjup och eld, som strålade emot mig. Så hade jag aldrig tänkt mig förenade. den hängifna qvinnan och den trofasta vännen. Celie Mergquem kunde endast med fullt medvetande öfverlåta sig åt känslornas makt; att öfverraska hennes sinnen skulle varit lika fegt som fåfängt. Hennes storhet bestod just i den rena frimodighet, med hvilken hon sjelfvilligt slöt sig till mitt hjerta. Vi hörde nu de posthästar komma, som blifvit efterskickade från Fötamp. Vi utbytte en enda kyss och hon fäste vid sitt skärp en hvit ros, i det hon hviskade: Vi återse hvarandra snart! Jag reser nu först härifrån; dröj till sist, ni, så att Montroger kan bege sig.af; och återvänd sedan i morgun till Plantier; der vi då möta å