dåligt lynne. Jag anförtror åt er det grannaga uppdraget att kurera honom genom fo: lighet och vänskap, Han skall nog göra pligt, var säker derom! Han är ädel i sjä och hjerta, Jag har tviflat på horom och kanske hittills skonat honom alltför mycket, men då jag nu ser honom så god och så erkänsam, angrar jag mig icke, och jag känner att min lycka skulle varit förgiftad genom hans motstånd. Således, tarväl nu, Armand, och mod tills i morgon! Låt mig nu resa; det är nödvändigt. Jag kunde ej förmå att lemna henres der, dem jag öfverhöljde med kyssar, och kunde ej heller besluta mig för att siga henne det Montroger, som hon troice I.gn och undergifven vistas på sitt slott, var tär, nägra steg ifrån henne, sjuk af sorg och 2 melse, lon trodde alla hinder öfve:vunna och som i ett hat af lycka, då i ställe: nästan alltsammans stod på den gam!a punkten och mitt hjerta var sönderslitet at beskymmer. Jag tänkte emellertid att tiga, låta henne vända tillkaka och ensam åtaga mig det svåra , kanske omöjliga, uppdraget att återföra till henne hennes tyrann, lognad och försonad, då jag i detsamma fick se läkaren komma tillbaka från sitt besök. Jag bad Celio dröja ett ögonblick och hoppade upp på stranden för att få tala med honom. Han förklarade att den sjuke hade en häf-. tig feber och en ytterlig nedslagenhet, som hindrade honom att besvara hvarje fråga. tan skulle nu göra ett annat besök, men lofvade att senare -komma tillbaka, för att se om sjukdomen ville antaga någon afgjord karakter, eller om det bara vore en tillfällighet, lätt att häfva. (Forts.) Anstriingamde arbete, Ryskalagbokens öfversättning till engelskan bar i dessa dagar fullbordats. Det är hr Wyngans, som åtagit sig detta oerhörda arbete. Hau hade engagerat 33 kommiser, hvilka i en hel månads tid dagligen frun kl. 7 på worgonen till 12 på natten arbetat på lenna öfversättniog; tolf renskrifvare kunde kan hålla jemna steg med det skyudsumma Arbutet. Utom löven erhöllo kommiserne 5 rubel Avardera dagtraktamente.