Aftonbladet – 29 juni 1868, sida 2

alldeles för mycket; han gjomån att existera, satt hemta nya krafter; han blef en sorts etrifikat. Tusen gånger bättre för honom hade varit om han som andra haft sina ry k af lättja midt i sin fattigdom, om han rumlat, spelat, gjort dåliga affärer och så vidare. Allt detta hade varit bättre för lyftningen af hans fängslade ande, än detta regelbundna, oantastliga och enahanda lif, som förstörde honom. Emellertid hvarken kunde eller ville jag gifva honom råd och exempel i ett oorden ligt lefnadssätt, lika litet som ett bättre begrepp om hans konst. Jag skulle icke ha öfvertygat honom just i detta senare hänseende, ty han trodde sig hålla konstens alla trådar i sin hand. Kanhända gjorde han så äfven, men hvad som är säkert är att han ej förstod att knyta dem och jag skulle ej sjelf förstått det bättre. Begreppet om kärlek var honom ändå mera främmande, och jag skulle ej kunnat frammana den qvinna, som hos honom förmått att uppväcka detsamma. :Kanske skulle jag dock kunna lära honom att fatta vänskapen, som han ej heller kände. Jag aktade mig dock noga för att låta honom märka denna upptäckt, men den var emellertid sann. Stephen var vänskapsfull och tillgifven, men allt utbyte af vänskapliga känslor hade han hittills ansett som lyx. Alltid beredd att tjena och hjelpa, alltid för bindlig, bade han dock aldrig föredragit någon af sina vänner. Han hade inga förtroenden att lemna, och hade, genom att egna sig åt ett strängt och kallt lif, ställt sig utom alla behof i den vägen Måune icke detta onaturliga förhållande just tillslöt för honom naturens bok, den han smickrade sig med att kunna öppna när som helst? Fåfänga försök! Han kände enslighe