Aftonbladet – 27 juni 1868, sida 3

et. År det väl bra att så der framställa sig lefvande i skrift och att höra sig sjelf änka? Man borde kanske spara på det tills n kris inträffade i ens lif? Ni tror attja härmar mig en sådan; ni vill till och me kxomima -mig att tro det jag mig ovetande rubbat lugnet hos en annan. Himlen bevare nig -derifrån! Ingif mig icke en sådan förskräckelse, dyraste vän! Fruktan är oro och nin ärelystnad är att alltid ha allting på reda ötter. V Nej, han älskar mig icke, var lugn derför! Tan är passionerad, det ser jag väl, och jag rade orätt i att betvifla hans energi; han är stånd att hänföras och att uppoffra myeset. Men ju mer jag värderar honom, dess ner bör jag bevara honom för fruktlösa drömnerier. För en orolig karakter som hans, oehöfs ett vackert barn, sådant som Emma, ned mycken energi, brinnande önskningar, stora fel och lysande egenskaper. Att rena wennes unga och vilda instinkt, att gifva vållning åt denna sjelfsvåldiga planta, utreckla hennes växtkraft och hindra henne att närja in sina klängen i törnbuskarne för att a henne att i stäliet bära högt och sprida rida omkring sina blommor och sin vällukt, let skulle vara en sysselsättning, ett mål, en Iram och ett poem som vore honom värdigt. Tvad skulle han finna att ändra hos en så vass förståndig och fullfärdig person som ag? Ingenting eller allt, hur man tar det, ch ni skulle få se att han snart, i erfarenet af mitt oföränderliga lugn och då han jade ingenting att kämpa: emot, skulle bli tledsen vid mig. Iedsnaden är så godt som at; hon är till och med ett det oförsonlis aste sådant. (Forts. följer.j vv 4 ut