Aftonbladet – 27 juni 1868, sida 3

vån pund samt försedda med knallbattsantänd lar I ning, utgjorde ett skott, och voro dessa så yt-Tlunda hopbundna nitroglycerinpatroner upp: 28 a er SP . hängda på ett mellan tvenne träd utspänd segelgarn, från hvilket på likaledes korta segelgarnsändar skotten nedhängde på omkring 4 fots aftstånd från hvarandra. Knallen a skotten var särdeles stark och intensiv, och förvånande var, såväl att det ena skottet e antände det andra, som att segelgarnet e afslets. Efter det uppgjorda programmet utfördes härefter följande experimenter: 12 skålpund dynamit lades på en löst på id. ) marken liggande sten, 55 tum lång, 32 tum bred och 16—13 tum tjock. Dynamiten bragtes till explosion medelst stubin och ) knallhatt, och stenen krossades i flera stycken, utan att dessa kringkastades. Derefter afbrändes några af de vid dynamitens användande brukliga knallhattar, hvilka exploderade med en knall, liknande ett pistolskott, hvarat ådagalägges, att en ganska stark knallsats erfordras, för att bringa dy-Jnamit till explosion. För att dynamitens egenskap, då den antändes på vanligt sätt, lades 16 dynamitpatroner, lika med 1 skålpund, på marken, och päåtändes med en brinnande stryksticka, hvarvid dynamiten långsamt förbrann med en ljusgul låga, utan ringaste explosion. Fyra dynamitpatroner, vägande 4 skålpund och omlindade med segelgarn samt försedda med knallhattsantändning, utkastades i sjön på några fots vatten, och försvunno deri. — Efter några ögonblick hördes en dof knall, de vid stranden stående åskådarne kände marken darra under sina fötter, och en ganska ansenlig vattenmassa uppkastades till ej obetydlig höjd i luften. Samma försök repeterades på djupare vatten, då en mindre stark knall hördes, marken närmast intill sattes i dallring, vattnet kom i häftig rörelse, men uppkastades icke i höjden. Det egendomliga härvid är, att dynamiten ej behöfver inneslutas i något vattentätt kärl, utan att patronerna helt löst hopbundna vid hvarandra, utkastas i vattnet. Vid bergsprängning är detta af synnerlig vigt vid vatte juka borrhåll, hvilka ej behöfva lerSlas. För att visa huru vid laddning af bergskott tillgår, afsköts ett sådant, 9 fot djupt, Joch laddadt med 3 skålpund dynamit. Laddningen verkställes på det sätt, att dynamiten i små portioner nedsläppes i borrhålet och emellanåt tillpackas hårdt med en laddstake af trä, så att intet tomrum uppkommer, hvarefter stubintråden, försedd med knallhatt, nedföres i borrhållet. Att dynamiten icke exploderar vid stöt och slag ådagalades derigenom, att en låda afl. trä, fylld med dynamitpatroner till en vigt af 5 skålpund, nedkastades utför en brant bergvägg at omkring 60 fots höjd. — Lådan, : hvari dynamitpatronerna voro inpackade, på j: enahanda sätt som begagnas vid försändnin-: gar, krossades i små stycken, utan att dess: innehall exploderade eller antändes. ; Härdeles intressanta voro följande experimenter: En qvantitet af 5 skålpund dynamit, inneslutet i en låda af trä (det brukliga em-)1 ballaget), antändes medelst en i lådan införd stubiuträd utan knallhatt. Med något fräsande, men utan ringaste explosion, förbrann dynamiten, och visade sig efter experimentets slut att iadan, hvars lock var tillslutet med skrufvar och hvars sidor voro hogfogade med spik, ej tagit annan skada är att dynamiten vid locket brännt en öppning på omkring en half tum, genom hvilken gasen utströmnade. Invändigt var ladan svedd, men utvändigt var träet fulikomligt oskadadt och knappast svärtadt. Sa... 6 --. — Härefter hopsamlades ved och gjordes deraf en brasa. Då lågan var som starkast, lades en dylik trälåda, innehållande likaledes 5 skålpund dynamit, deri. Lådan stod en g stund i elden, innan dynamiten med ett sande utan all explosion förbrann, hvarefter lådan uttogs och syn: des, då den befanns fullkomligt hel, med undantag af ett litet stycke af locket. Utvändigt var lådan starkt bränd, så att endast träets halfva tjocklek återstod. Invändigt befanns den något kolad, men syntes ej hafva varit i brand. Vidare gjordes följande försök att släckals brinnande dynamit: Atskilliga dynamitpatro-b er, omkring 1 skålpund, antändes, och då lö lågan uppflammade som bäst, hälldes derpåld en skopa vatten med den påföljd, att denje brinnande dynamiten ögonblickligen släcktes, g hvarefter den ej förbrunna, delen åter antän.!n i d a -— AN sh — des och ånyo släcktes. Aterstoden af den li ilunda tvänne gänger antända och tvänne änger släckta dynamiten försattes slutligen fi explosion medelst knallhatt och stubin. Såd vidt man kan döma af detta experiment, sy-lt: nes dynamiten besitta den mycket vigtiga egenskapen för ett explosivt ämne, att vid antändning genom eld ej medföra annan fara än andra brännbara och brinnande ämnen, som slockna vid pågjutning al vatten. Man försökte äfven att mellan tvänne ytor af jern lägga dynamit samt genom dessa ytors onidning mot hvarandra åstadkomma en häftig och stark friktion. Dynamitpatronerna blefvo härvid endast tillplattade, och ur dynamiten utpressades något olja, utan attringaste explosion uppkom. För att utröna den verkan antändt krut har på dynamit, lades först ett halft skålpund dynamit på en sten och derofvanpå en väfve krut, hvilket senare antändes med stu-g: bin, då krutet exploderade, utan att i deto-v: nation försätta dynamiten, hvilken endast uppor lammade och förbrann med en klar låga. m Härmed voro de intressanta experimenterki na, som följdes med stort intresse af alla del vi irvarande, afslutade, och vid afresan gafshe iubbel svensk lösen genom affyrande af attam lutskott med dynamitpatroner.— Ångslupen i or iterkom till hufvudstaden kl. half 10. de Genom dessa och förut anställda experihe menter med dynamit, synes en temligen sä-jre ker erfarenhet vuunits derom, att detta spräng! fö WE TANT he MR AKAN MES AME DUM ISA FRAS IORRMAeda r klara SEEN AA rogen spegelbild af ditt inre. Se här, bäste m Armand, skall jag anförtro dig en skatt, det !sn ir de bref hon tillskritvit mig sedan hon!hi känna dig. Men du måste lofva mig ic