Aftonbladet – 27 juni 1868, sida 3

örvånad öfver möjligheten af en förening nellan Ernestine och Montroger. Hon var nycket stämd till hans fördel och, oaktadt ult hvad mademoiselle Merquem fruktade i ufseende på hans karakter, ansåg sig tant cke behötva hysa några betänkligheter hvarken för Irnestines fran eller min. Celie er honom i alltför mörka färger,, sade hon, men det är naturligt efter hon lidit så mycet för hans skull, men hans små fel gå nog ort med ären. Och hade han äfven lika nänga till, skulle jag dock för min dotter öredraga denne man framför unge Thoronai, om egentligen är blott och bart en perningnenniska, tillhörande en ganska prosaisk ets och en bild af vår tids slappa ungdom, wvarmed ej mycket är bevändt. Jag tror ninsann att han är alldeles för praktisk för tt kunna älska. Montroger har deremot vevisat att han kan det, visserligen som en goist, det må medges, men han har dock uskat i alla fall — och nagot är bättre än ntet. Jag säger uppriktigt att jag skall mderstödja detta tillfälle om det erbjuder ig. I afton skulle jag bra gerna önskat att a ditt sällskap och dina rad, men Celie ryser farhågor för din skull, och jag respekerar dem. Således, res och haf tålamod! jag svarar för att du är uppriktigt älskad. Grymma tant, som visste min lycka och lolde henne för mig! Och du, min herr nevö, anförtrodde du nig väl din kärlek ? Men tant gissade nog till den.n Jag såg den och jag hyste det bästa opp, ty Celies genkärlek är till en del mitt verk. Utan mig skulle åratal gått om inan hon fått veta hurudan du var. xTack vare mig, kände hon dig innan du om hit likaväl som jag. Det återstod henne ndast att se dig och ditt utseende är en