Aftonbladet – 27 juni 1868, sida 2

lycka vid hennes fötter. Men hon var snart iged alldeles tillintetgjord öfver sitt nederlag och förebrädde mig att hafva framkallat denna stund långt förr än hon tänkt. Ni har sårat och upprört mig), sade hon till mig under tårar; m har talat till mig som till en kokett utan hjerta. Då uppreste sig min själ och derföre ser ni mig nu afväpnad inför er. Men hoppas icke för myrket af min svaghet! En qvinnå som är vand att beherrska sig, skall snart söka och återtå sin fordna styrka, utan att man derför kan kalla henne hvarkeu nyckfull eller trolös. Icke behötver jag rodna för det jag låtit er äsa i mitt hjerta, ty om jag sedan återtaser mina ord och undandrayer mig er, så vet i väl att det sker derför, att jag vill bevara er för de faror, som finnas i min näret. Ni älskar mig, ni älskar mig mycket, let tror jag. Om jag nu aldrig kommer att illhöra er, och det är mycket möjligt, skall det vara en tröst för mig att icke ha misskänt ler stött er tillbaka. Hade jag nu lugnt ått säga er detta, så hade jag säkert derisenom gjort er uppoffring mindre svår och ninnet af dessa ljufva dagar hade alltid förväfvit er kärt, men nu förifrade ni er och ag äfven till följd deraf. Nu vet ni att, m vi måstelemna hvarandra, kommer jag tt lida lika mycket som ni, och jag skall åtedes icke kunna ingifva er-moda —-: Ni skall icke lida, vi skola icke lemna varandra, icke försaka hvarandra, det är möjligt! Jag vet icke hvad för ett undererk skall komma emellan för att sammanemka ert; ömtåliga samvete medvår frihet ch min lycka, men detta underverk skälj omrma, Ångra då itke att hafva gjort mig usig af fröjd, ty ni har på samma gäng inifvit mig en otfolig styrka och som bevis jag säga ey att jag icke mera ha