Aftonbladet – 27 juni 1868, sida 2

vågra af Ingemanns romaner nämnas några vger, isynnerhet i Kristiania stift. För frigt äro naturligtvis förhållandena mycket lika i de olika distrikterna. På några ställen visar sig en mörkbar njesaktning för all annan läsning än den diekt uppbyggliga; från ett ;:astorat högt uppe Nordlanden berättas det t. ex., att år 1854 unde allmogebiblioteket, som då blott var 70 band starkt, uppvisa mer än 400 nutlåingar årligen; år 1861 deremot, då bokamlingen hade vuxit till 400 band, var det lott 100 boklån. Detta minskade begagande, tillägges det, inträffade vid det relijsa lifvets särskilda begynnelse åren 1857 ing af bibeln, prediknibgar och undra religiösa saker blef det hufvudsaklivaste, och ehuru denna religiösa storm lagt ig, har dock efterfrågan at de förra kvnkapskällorna icke tilltagit. Från andra håll eter det, att historia och naturhistoria iro hvad som mest efterfrågas; af historia uter fäderneslandets, sagorna, Snorre 0. s, Vv. — mindre den allmänna historien. I det iela taget får man det intrycket, att den itteratur, som från allmogebibliotekerna föres it till folket, är ganska sund, och att det ir på mycket få ställen biblioteker taga sig re att tillfredsställa det sjukliga behof af sning af uppbygglig sensationslitteratur, ilket i hög grad grasserar bland den norka allmogen, dch stundom öfvergår till orlentliga andliga epidemier och förser rikets lårhus med en stor del af deras olyckliga beolkning. Denna sensationslitteratur, om hvars edröfligt stora omfång jag i en anmälan i letta blad af P. Botten-Hansens Norsk 3ogfortegnelse meddelade några statistiska upplysningar, och som lätt igenkännes på ina bloddrypande eller också mot himmelen ögonvridande titlar, finner sin mesta afsätting hos enskilda personer och hinner lyckigtvis sällan fram till allmogebibliotekernas iyllor. Tracer man i betraktande, huru spridd Norses ringa befolkning öfver ett vidsträckt and, der man har svårt att komma ofta fram ill det ställe i trakten, hvarest allmogebiblioeket förvaras — som oftast kyrkan eller skolan — lägger man vidare märke till den svåra strid, som nästan öfverallt måste föas mot en öfvermäktig, hård natur och som r, att på många ställen befolkningen i orlets egentliga betydelse sliter ut sig, slägte fter slägte, i arbete för att förvärfva det vödtorftigaste lifsuppehälle, så tror jag, att nan med de här ofvan anförda siffertalen i ninnet måste medgifva, att både staten i letta afseende visat god vilja att äfven i lenna riktning gå folkets behof till mötes, ich allmogen sjelf jemförelsevis har tagit ett lugtigt steg framåt mot det mål, från hvilet hon ännu visserligen är vida aflägsnad, nen som hon dock medvetet eller omedvetet träfvar till: andlig myndighet. HEED KOSTEN TNAEONSKPRGOS