Aftonbladet – 26 juni 1868, sida 3

Mademolsele Msrquom). Roman af George Sand. Öfversättning af Lea. FJERDE DELEN. Se der, Celio, i hvilken belägenhet er gudmor befinner sig! Hade ni väl förutsett något sådant? Säkert icke! Ni har öfver hennes förflutna lif haft många sällsamma förmodanden; ni har samtyckt att bli en far för hennes son, en hämnare af hennes skymf, en räddare af hennes förlorade rykte, ett stöd för hennes ensliga ålderdom, allt dramatiska saker, och som fordra hjeltemod och äro värdiga en exalterad natur; men ni lär väl knappet i verkligheten kunna fatta hvad jag nu erättat, icke erkänna så simpla hinder för ett mål, icke förstå en så okonstlad roman! Det är icke en fästning, som man intar genom krat och kulor, det är en flod, som sedan femton år stiger och stiger utan att brusa; det är ett stumt tyranni, mildt till det yttre, men oryggligt som ett faktum, och visar envisheten af den menskl:ga fåfängan. Om Montroger icke gifter sig, kan och bör jag icke tillhöra någon. Celie betraktade mig uppmärksamt. Jag måtte sett underlig ut, ty jag vet icke hvaå för en vredens ande bet sig fast i mitt hjerta. Jag hatade Montroger och jag retade mig öfver Celies tålamod och godhet. Jag fann henne på intet sätt bunden vid honom genom ett löfte, hvars betydelse blott hon sjelf kunde göra klar för sig och jag kunde ej heller medgifva att hon icke hade fall rätt att bryta detta Iöfte. THado höh dessutom vetat, då WES AB nr 11 118119 191-193, 190-125 180—1344 138—140 vch 144. 2