Aftonbladet – 26 juni 1868, sida 3

andra sedan händelserna framkallat så stora förändringar och sammanfört oss. Liksom jag, måsten äfven I känna er genomträngda af blandade känslor. Tron icke attjag missbilligar eller klandrar känslor, hvilka I bevaren för fordna förhållanden. Det skulle tvärtom icke för mig utgöra något bevis på tillförlitligheten af edra äfven mot mig uttalade tänkesätt, om en sådan omhvälfning kunde ha lemnat er likgiltiga. Men då jag hvarken tadlar eller missbilligar detta, utan gerna erkänner det, så måste jag dock göra er uppmärksamma derpå, att det, som ärar hjerta och hem, äfven måste stanna inom hjertat och hemmet, om det icke skall förlora sitt berättigande. Tränger det sig på något sätt i det offentliga, så uppträden I mot mig och min regering och tvingar denna som mig sjelf att handla derefter. Det står således helt och hållet i er hand, att genom er hållning motsvara det förtroende, med hvilket jag och mina myndigheter kommit er till mötes. Låten I äfven å er sida förtroende till mig och min regering råda, så hoppas jag till Gud, ja, jag är vid närmare bekantskap öfvertygad, att vi skola gå lyckliga förhållanden till mötes. Om den förnyade eldsvådan i Bremen föreligger nu en rad telegrafiska meddelanden, af hvilka inhemtas, att redan den 17 en stor eldsvåda utbrutit, vid hvilken flera varulager nedbrunno, och att den andra stora branden uppstod på förmiddagen den 22. Dervid nedbrunno W. A. Frietzes komp:s, Oetlings Sohns samt Maetjens komp:s packhusbyggnader med sina lager af bomull, tobak och honung. I ett telegram af den 23 Juni kl. 9 f. m. heter det: Vid Stefanskyrkoården äro 17 hus nedbrunna i Doventhorförstaden 23; dessutom äro 12 hus förstörda, Lättare skador alsedda äro inga menskliga olycksfall att beklaga. Faran bör nu anses såsom öfvervunnen, ehuru det ännu brinner i ljus låga. Skadan, hvilken drabbar nästan alla försäkriogssällskaper, uppskattas till halfannan million thaler i guld. Den 24 telegraferades att branden var släckt. RYSSLAND. Från Petersburg skrifves: Den kommission, som har att sysselsätta sig med frågan om bysättningstvångets upphäfvande, närmar sig slutet på sina arbeten, och kommissionens medlemmar ha kommit till öfvertygelse om nödvändigheten af att följa de vesteuropeiska staternas exempel, hvilka erkänt bysättningslagens ohålibarhet. Detta rykte synes äfven finna bekräftelse i den omständigheten, att kontraktet med hr Tarassow, i hvars hus Petersburgs bysättningsfängelse sedan många är befinner sig, blott kommer att af vederbörande förnyas på ett år. Rensningen af hamnen vid Sebastopol från de försänkta fartygen fortgår oafbrutet och skall sannolikt vara alldeles fullbordad mot slutet af år 1869. Den 20 Maj upptogs skrofvet af det i andra linien försänkta skeppet Sswjastoslaw och bogserades till Nikolaibatteriet. I denna linie ligga numera blott stycken af de under vattenlinien befictliga delarne af skeppen Tschesme, Maria och Rostislaw, hvilka ännu under loppet af denna sommar komma att undanrödjas. Dermed är för öfrigt hufvudarbetet undangjordt, då de i första linien försänkta fartygen ligga så djupt att de icke äro hinderliga för sjöfarten. SERBIEN. Såsom man sett af ett telegram från Pesth, har furst Alexander Karageorgevicz itidningen Lloyd på det bestämdaste protesterat mot alla underrättelser, hvilka sätta mordet på furst Michael af Serbien i förbindelse med honom och hans familj. Detta förtal, heter det i förklaringen, utsprides systematiskt för hans och hans familjs komprometterande. Märkligt är, att ryska tidningen Golos den 3 Juni, d. v. s. åtta dagar före mordet, innehöll följande rader: Dynastien Obrenovicz är oförmögen att realisera planerna för den slaviska racens framtid. Den ende kandidat, som är värdig att bestiga Serbiens tron, är Peter Karageorgevicz, son af Alexander Karageorgevicz; han ensam bör sättas i spetsen för hertigdömets regering, för serbernas lycka och för de olyckliga bosniernas, montenegrinernas och herzegowinernas befrielse. AFRIKA. Genom drottning Rasoherinas, konung Radamas enkas den 1 April inträffade död hotades Madagaskar allvarsamt af ett inbördes krig. Det gamla Howapartiet hade sammanrotat sig för att mot den hittills regerande herrskarfamiljen uppställa en pretendent hvilken partiet ämnade begagna såsom verktyg för främlingarnes förföljande. Men drottningens förste minister förmådde folket, at ötverlemna kronan åt en anförvandt till de aflidna konungaparet, nemligen prinsessar Ramona, hvilken sedan under namnet Rana. valo Manjoka II bestigit tronen och veta såväl qväfva utbrotten af inre orolighete som skydda samfärdseln med främlingarne Hon ådagalägger moderata tänkesätt och sy nes vara gynnsamt stämd för europeterna. EEE SKINS EDEIS YEN