Aftonbladet – 26 juni 1868, sida 3

MMMM VV VV on gaf det, att hon band sig för alltid? usen ideer trängdes i min hjerna, der jag tom mig gick upp och ned i salongen, gnugande sönder blommorna vi nyss plockat och rkt frestad att krossa vaserna, alldeles om jag skulle haft lust att krossa Montoger sjelt. Hela mitt öde hade omgestaltat ig under det jag hörde detta jungfruliga barn verätta sitt. Det kunde ej mera bli fråga om att vid hennes bröst njuta af kärlekens mätliga lycka; skulle hon väl ända hittills vibehållit sig så ren och fläckfri, för att unler ett ögonblickligt rus oskära sina hvita ringar för min skull? Hvilket uppvaknande skulle ej detta blifva? Och skulle väl en natur, sådan som hennes, kunna förställa sig, för att derigenom undgå verldens dom? Skulle hon någonsin vilja ätaga sig rollen af en madonna, för att sedan bryta sin ed då qvälens tysta skuggor dolde henne för de nyiknas blickar? Allt detta var omöjligt att untaga, och jag vet sannerligen icke hvilka ord jag skolat begagna för att låta henne förstå att jag ville blifva ingenting annat än hennes älskare, Dessutom, då Montroger ansåg sig som herrskare öfver hennes öde, skulle jag rodpat öfver att spela rollen af en älskare, som nödgas dölja sin lycka. Att rygga tillbaka för äktenskapets pligter och rättigheter skulle äfven varit fegt och verlden skulle i så fal med rätta ha fällt sin dom öfver mig. Jag ville och skulle således blifva mademoisellc Merquems make, och all den motvilja jag fordom haft för denna i många afseender olika förening försvann vid tanken på henne: renhet, som gjorde henne yngre än jag och tosen gånger Onskvärdare än hvilken un flicka som helst af icke bepröfvad dygd. Öfver: tygad om denna, tycktes tig hennos rike. tom icke vara något väsentligt hinder; oc!