Aftonbladet – 25 juni 1868, sida 2

något lokalt intresse, stannade vi der några dagar. Vi mötte endast okända; den konstlade medelpunkt, som benämnes stora verlden, var för mig som om den aldrig varit till. Naturen var min hela verld. Jag hade lefvat på hafvet tillsammans med min farfar, som lärt mig att älska och begripa det; men han hade glömt att låta mig göra bekantskap med jorden, och denna var nu för mig som en ny upptäckt. Bellac är klar och intr t i sina föredrag, och, då han icke är förlägen, i besittning af verklig vältalighet. Han har sjelf ingen aning om att han är poetisk, men han behandlar dock med sadan lättbet, efter hvad ni kanske någonä If märkt, de franska lärdas språk, vackert, så bestämdt, så rikt och . skarpsinnigt hos dem, som förstå att förena logiken med hänförelsen. Min siäl höjde sig för hvarje dag och gjorde sig lös fran de fordna barnshga sysselsättningarne. Etter ett ärs förlopp bemärkte jag en synnerlig indring i bela min varelse. Jag kände icke mera, om jag så må säga, bördan af min personlighet; jag var icke mera slaf af mitt köo. Ingen sade mig vidare: kom ihåg att du är qvinna och att din bestämmelse är att tillhöra en man. Kom ihåg detta, sök, finn, du är fri i ditt val, såvida detta är önskvärdt och passande för din slägt eller dem du har omkring dig. Men afbåll dig poga ifrån att ha ett idcal, som skildt tycke eller ens någon som du föredrar. Kom ihåg att qvinnan i och för sig sjelf ingentivg är, och att en ung licka aldrig bör bafva några förutfattade idger. Hon bör alltid vara redo att underordna sig den grad af själsodling hennes tillkommande make besitter, och i väntan på lenne, bör hon bibehålla sig fullkomligt hå rån alla intryck, Hennes själ bör vera som