Aftonbladet – 23 juni 1868, sida 2

mi Öarlstad från Kristiania? Och å andra dan, -hvarför får icke Bergeii ätan tullafifter mottaga spanmål från Skåne, lika Väl öm Kristiania kan göra det från Wermland? ller hvarför skall icke Fredrikstad vara lika grättigadt att drifva handel med den botus-). inska kuster som Fredrikshald? Detta ista tager sig dubbelt illa ut, sedan man har j ppgifvit anspråket på att svenska varor, i; ihan de ankomma till Idefjordens strand, kola ha varit förda landvägen. Med rätta nåste det i en civiliserad tid anses ohållbart tt påbjuda ett fortskaffningssätt med omväar och förökade transportkostnader såsom ilkor för en tullfrihet, och det är att hoppas, tt man snart skall blott såsom ett kuriosum minnas, att en tid funnits, då vissa förmåner oro förenade med, att svenska varor släpaes öfver en sten eller en bro i uthamnen Mossvik på svenska sidan midt emot Frerikshald och att uraktlåtenheten af denna eremoni medförde skatteskyldighet. Det finns för öfrigt ett moment af den högta betydelse, hvilket vi tro ej lar varit kul äckligt framhållet, när fråga är om våra nellanriksförhällanden. Det är principen för len fria omsättningen. Med en tariff sådan om det britiska riket nu är i besittning af, ned få och inbringande varuklasser, som närnast bestå af de ofvan nämnda kassaartikarne, skulie hvarje miellahriksanordning i det ärmaste vara öfverflödig. Detta är i sanling ett stort mål, som vi tro kunna uppås, till och med utan att ånyo inlåta oss på ågon landtoch stadsskatt, cch på denna vas blir en sådan reform lika ändamålseniig ck bör bli lika välkommen för industrien som för jordbruket. Det är kanske den franska traktatens bästa sida, att den kommer utt tjena det ömsesidiga goda förståndet melan de två förenade folken, i det den gjort bresch i vår tariff, hvarigenom principen för len fria omsättningen kommer att tränga sig in. Men vi äro inga principryttare, vi säga: känha vi icke inom möjligast korta tid få frihandel öfverallt, så låt oss dock med möjigaste minsta uppskof komma att dela dess fördelar med värt broderfolk ; tillåta våra finansrella förhållanden icke att hela verldens fabrikater fritt ingå till vårt land, så lätom oss försöka principen på ettinskränktare fält och vi skola då genom erfarenheten och efter hand kunna öfvertyga oss om principens allmängiltighet. Det är på tiden, att vi börja hysa tillit till vår kommersiella kraft. Vår flagga är känd på alla haf och vi äro på denna valplats vana att under lika vilkor kunna mäta oss med de bästa, Detta bör gifva oss mod att slutligen låta detta misstroende försvinna gentemot värt broderfolk, detta. misstroende som varit vår fruktans och vår svaghets ohederliga märke. Vi kunna icke såsom män, måna om vår ära, fordra, att svenskarne städse skola vara de som räcka oss handen, titan det må vara vår sak att tillbjuda hvad som är lika hederligt för oss att gifva och för dem att mottaga. Vi fåi hvarje fall för vår industri öppnadt ett större fält, än svenskarne få tva sig för sin, och vi vilja tillägga: Vår industri är utan framtid om den ej småningom vill släppa sitt hjulspår och våga sig ut på en större marknad än den, som är utstakad af våra tull satser. Bevillningsutskottet har med hr Wern förklarat sig ense rörande önskligheten af en friare handelssamfärdsel och dervid tillika erinrat om det otillfredsställande sätt, hvarpå den för handeln vigtiga transitorätten ordnades, då den slutligen 1860 blef medgifven. Det ligger, såsom bevillningsutskottet framhåller, i sjelfva transitorättens natur att kumna införa oförtullade, utländska varor öfver ett annat lands territorium, utan att varorna i det land, genom hvilket införseln sker, underkastas någon tullbehandling eler i allmänhet någon annan tullkontroll, än den som erfordras för att förekomma det en varupacka öppnas och innehållet undandrages de nödvändiga afgifterna; men transitorätten mellan de förenade rikena är deremot underkastad det vilkor, att kollys skola uppbrytas. vatörta vägas, mätas och beräknas. Det torde för en hvar vara klart, att ett sådant sätt att gå tillväga föranleder tidspillan, omkostnader och stundom skada på sjelfva varorna genom deras ompackning, att detta måste starkt motverka de fördelar, som med transitorätten voro afsedda, och isynnerhet att det skall visa sig hinderligt, ja rent af omöjligt när nordvestra stambanan i Sverge sättes i förbindelse med våra jernvägar, ifall dessa dyrbara anläggningar skola erhålla sin fulla betydelse. Vi kunna icke afsluta dessa betraktelser utan att ånyo komma tillbaka till dessa förhållandens utomordentliga betydelse för de två förenade rikenas framtida välgång och lycka, och vi tro icke att grefve Sparre har gjort sig skyldig till någon synnerlig öfverdrift när han, vid behandlingen i första kammaren af bevillningsutskottets utlåtande om hr Werns motion, yttrade, att han icke tvekade att uttrycka den äsigten, att en omreglering af de förenade rikenas kommersiella förhållanden är af den vigt, att den för ögonblicket bör sättas öfver de frågor, som unionskomiten haft att behandla. RESTRESOR Armen. K. M:t har den 18 dennes til löjtnant vid Skånska dragonre .ementet utnämnt och förordnat underlöjtnanten vid regementet G. D. H. von Es vr a A