Aftonbladet – 22 juni 1868, sida 3

CD SBAKVIU:. on NORD-TYSKLAND. på I Nordtyska riksdagen biföll — efter läng rtids sysselsättning med föremål af underor at nad betydelse — i sessionen den 15 denn 2en af regeringen framlagd provisorisk låg ar jgående det mycket omtalta marinlånet på I 2millioner thaler, vid hvilket i en föregåend session (den 22 April detta år) var fästad idet vilkor, att fondens förvaltning skulle öt verlemnas åt en ansvarig förbundsmyndighe hvarefter gretve Bismarck hade förklarat at han hellre afstod från hela lånet. I anled ning häraf utgick strax befallning till marin varfven och krigshamnarne om att hemper mittera en del af manskapet och inställa ar betena vid kustförsvaret i Jahdebugten, Kiel redd 0. s. v. Den konservativa pressen oc! till och med åtskilliga af de liberala blade Mlriktade i anledning häraf de häftigaste an grepp och beskyllningar mot det national t liberala partiet för det detta under kritisks I tidsförhållanden, då Preussen hvarje da; 2 I kunde invecklas i ett stort krig, hade framtvingat ett afbrott i de vigtiga arbetena til SI marinens utvidgande och kustförsvarets bej främjande. Dessa förebråelser kunde det li 1 La berala partiet på riksdagen icke alldeles frigöra sig ifrån och fann derför lämpligt at! under hand tillkännagifva regeringen att det l ville gå in på en kompromiss, om en forn kunde utfinnas, hvilken ätminstone principielt I garanterade marinlånets kontroll genom en Jansvarig auktoritet. En sådan myndighet fann regeringen i den ansvariga preussiska I riksgäldsförvaltningskommissionen, och änIskönt en förbundsangelägenhet på detta sätt drogs under en uteslutande preussisk auktoritet, fann riksdagens flertal det dock rikTtigt att gå in derpå. Regeringsförslaget blef således bifallet i sessionen-den 15 dennes med 151 röster mot 41. Emot detsamma röstade blott fortschrittspartiet, några medlemmar af yttersta venstern och enstaka partikularister, t. ex. den holsteinske deputeraden Schleiden. Debatten var ganska hiflig och intressant, synnerligen i motsats till den tröttande enformighet och tråkighet, som under de sista veckorna varit utbredd öfver riksdagens tarfi ligt. besökta förhandKngar. Den liberale des puteraden grefve Schwerin talade för rege-. ringsförslaget såsom en passande kompromiss och gillade -förbundskanslerns -betänklighet vid att åstadkomma en summa af 10 millioner icke genom lån, men genom utskrifning af förhöjda matrikularbidrag från de särskilda förbundsstaterna. Den nationallibera!e deputeraden: Lasker sökte 4 ett långt föredrag ådagalägga, att hans parti ickekom i strid med sig sjelf genom att nu rösta för regeringsförslaget, oaktadt det förut hade motverkat marinlånet. Det hade aldrig vait partiets mening att hämma den nordtyska marinens utveckling. Nu, då det vore klart, att flottan på ett oförsvarligt sätt skulle bli lidande derunder, borde nian med glädje gripa tillfället att upprätta det försummade. Talet slutade med följande ord: Hvilka följder skulle uppstå, om vi fortfarande vidhölle vårt förra beslut? Skulle vi icke komma till att darra till och med för en skandinavisk union? Skulle viicke blottställa oss för faran att bli förödmjukade at så små stater som Danmark och Sverge? Vägar man lemna en sådan eventualitet beräkningen under nuvarande politiska förhällanden? Skulle icke Tysklands enhet råka i den yttersta fara, om under ett krig med så små stater alla våra kuster vore utan försvar och prisgifna åt fiendens härjningar. om vår handel kunde hämmas och afskäras. utan att vi förmådde skydda vår kofferdiflotta? Vi vilja för intet pris åtaga oss ansvaret för att ha medverkat till ett sådant beslut. Sedan flere andra talare yttrat sig för eller mot förslaget tog generalstabschefen Moltke (hvilken vid närvarande tillfälle tillika med krigsministern Roon och presidenten Delbrick uppträdde å förbundskanslerns vägnar) ordet till följande anmärknivgar: Hvilken förståndig menniska hyser icke den ön: skan att de enorma utgifter, som i Europa göras :! under krigstillfällen, hellre måtte kunna användas till fredliga föremål? På den väg, som en af de föregående talarne framhållit, nemligen med tillhjelp af internationella förhandlingar, kommer den visst aldrig att uppnås. (Bifall.) Krig ärju blott en fortsättning af politiken — blott med andra vapen. Jag ser i det nämnda hänseendet blott en möjlighet, och det är: att i Europas hj-rt uppstår en makt, som, utan att sjef vara eröfrare, är stark nog för att kunna förtjuda sin grannar att föra krig. (Lifligt bifall.) Just derför tror jag också, att detta välsignelserika verk, om det nåsonsin skall bli verklighet, måste utgå från Tyskand, men först när Tyskland blifvit nog starkt lertill, det vill säga: när det blifvit ett. Äfven i nilitära frågor följa vi vetenskapernas framsteg och de uppfinningar, som göras annorstädes. Men ippfinningen är ännu långtifrån det, som kan framringas deraf; det kommer an på att göra den rigsduglig. Det är många år sedan vårt förträftiga tändnålsgevär blef uppfunnet, men vi ha beVöft mer än tjugu år. för att kunna göra det till; tt vapen, som verkligen kunde begagnas i krij ich för att skaffa oss ett förråd af millioner derat. Det skulle derföre långtifrån vara hog att iakttaga vad som sker annorstädes; vi måste äfven sjelfva )t — SA -— ar —2 t öra försök dermed. Man har sagt att ryska re-u eringen vill afskaffa de exptoderande projekti-; erna. I sjelfva verket är det blott tal om att nan i Ryssland icke önskar införa exploderande evärskulor; men jag betviflar mycket att den yska regeringen vill afskaffa shrapnells och -ra-2 ater, så länge de andra makterna begagna dem. u Munterhet.) Man har vidare sagt, att kulorna slutlit: en dock skola genombryta hvarje pansar. Om H Haren kunde gifva oss en försäkran derom, så le vi kunna inbespara många kostsamma förMen jag är rädd för att vi måhända ännu d åste föra två krig, hvari vi behöfva både pan-S irskepp och befästningar, innan denna fråga ärlns gjord. Huru talaren kan begagna detta arguor ent mot hamnen vid Kiel är mig obegripligt. ina herrar! Våra grannar — äfven de, hvilka tsa som om de icke veta det — veta mycket väl, t vi icke vilja anfalla dem. Men de böra också of . veta, att vi icke vilja låta anfalla oss, och härne I behöfva vi en armå och en flotta, och jag litar at V att det höga huset är nog patriotiskt att aube fayden af regeringen föreslagna lagen. (Lifligt tr all.) Om den olycka, som drabbat den preus-)bå ska ängkorvetten Hertha skrifver Kieler-pl eitung: ni Det var omkring kl. 10 i lördags afton, somjwm iel sattes i rörelse af starkt brandallarm. Snart rå ;irde man, att ett fartyg brann i hämnen, och de n, som från de tillstötande gatorna närmade sig) randen, kunde höra, att ångkorvetter Hertha Vv de råkat i brand. Denna, en s. k. däckad korfri tt på 28 kanoner, var efter sin återkomst från ge edeihafvet destinerad för en japansk resa, men me de i följd af det bekanta afbrottet i marin( betena i längre tid legat midttör Vattenjn, icke långt från strandbrädden, vid sidan at rvetten Medusa och framför kasernfartyget wrbarossa samt i omedelbar närhet af pausarAra tterna ÅK ruhnring Ach ky Ad