Aftonbladet – 20 juni 1868, sida 3

Den af hr Y. K., såsom det tyckes, yrkade satsen att ett längre eller kortare innehafvande skulle leda till en annan rättsgrund, kunna vi icke biträda. Snarare må vi uttrycka en viss undran, att man i Finland vill såsom sitt behålla hvad som endast genom okunnighet och tanklöshet blifvit afhändt härifrån, nemligen de skrifna och tryckta pergamentbladen, tagna ur svenska böcker. På grund af fredstraktaten 1809 kan det ej ske, ty denna stadgar härom endast utlemnandet af de Finland beträffande handlingarne. I öfrigt hafva vi redan yttrat oss och anse ingenting behöfva eller böra tilläggas. Vi upprepa endast, att ingen har sökt att här förneka hr Elmgrens upptäckareära eller utgifoingsrätt. Att dock en svensk upplaga af det uteslutande för Sverge vigtiga fragmentet måste göras, torde vara klart äfven för våra motparter. Att nu denna händelsevis kommit tidigare än den hr Elmgren i början af 1867 bebådade för den finska tidskriften, torde väl vara bra likgiltigt, då hr Elm rens. upptäckareoch utgifvareförtjenst i alla händelser blir densamma, oförnekad och 0 kränkt. Om deremot, genom andra tillfälligheter, hr Elmgrens aftryck blifvit fördröjdt i åratal eller till och med alldeles icke utkommit, så skulle, enligt hr Y. K:s åsigt, väntan efter fragmentet ha blifvit lika långvarig i Sverge. Vi medgifva gerna att för Finland en sådan väntan varit likgiltig; men icke hade fallet varit så här. Skulle man verkligen ej, i ett så ovanligt fall, vara fri nog att handla på egen hand, sedan dokumentet återgått till sitt hemland, hvarifrån det aldrig borde. ha utgått? Kan icke ett års väntan från upptäckten till offentliggörandet vara Jång nog och ett tillräckligt straff för en icke anad förbrytelse?!