Aftonbladet – 20 juni 1868, sida 3

hänseende är att betrakta såsom lärospån en tolkning, som stundom närmar sig de fulländade, alltid vittnar om den klarast intuition. I musikalisk begåfning och konstfärdighet befinner sig fru Jacobson redan på artistens säkra ståndpunkt ; stämman eger hela sin volym jemn välklang, fraseringen ocl ordens uttal äro uttrycksfulla, intonationer nästan utan undantag ren och korrekt. Koloratursångerskan kan föga göra sig gällande då valsen här uteslutits ur partiet. Hederr af att hafva styrkt och befrämjat debutantens förmåga af musikaliska prestationer, som tillåta oss att profetera en prydnad för vår lyriska scen, tillkommer i första rummet hi Ginther, som sedan länge varit fru Jacobsons lärare, i det andra hr Berg, för hvilken hon inöfvat partiet. Alltsedan operetten, enkannerligen den Auberska, begynt arta sig att på vår scen blifva allenast ett minne hafva hr Arnoldsons förtjenster såsom romantisk sångare i stora operans stil, ehuru utmärkta de än dessförinnan varit, emellertid vunnit en högst betydelsefull utveckling. Hans Arnold, Raoul, Ernani, Robert hafva synnerligen burit vittne om ökad förmåga af attindividualisera; hans framställning af Romeo gör det likväl ännu tydligare. Särskildt förtjenar att uppmärksammas den ur hans föredrag framgående medvetenheten af att det är en sig utdanande karakter han tolkar, den manlighet han förlänar ett i och för sig något vekligt parti, och som fullkomligt sofrar Romeos blygsamhet från blyghet, hans stolthet från ostentation, hans svärmeri från töcknighet, hans sorg från konstvidrig pathos. Med hvarje representation har artisten för öfrigt ådagalagt ett framåtskridande i konstnärligt jemnmått, som vunnits utan något slags uppoffring af den ursprungliga friskheten i föredraget. Med Julias framställarinna har han rättmätigt delat åhörarnes entusiastiska erkännande. Con amore gifves onekligen hvarje rol som i operan ingår; Mercutios med verkligt mästerskap af hr Arlberg, Tybalts af hr Torsslow med mer än vanlig energi och rörlighet. Capulets, som har tvänne nyanser, en humoristisk och en gravitetisk, fordrar för den förstnämnda starkare färgläggning än hr andström förlänar deråt. Hr Willman vore, r såvidt tonläget det tillåter, tvifvelsutan itta mannen för detta parti. Att fru Strandberg med romantisk stämning sjunger Stefanos serenad torde, strängt taget, icke sakna skäl för sig. Hr Behrens framställning af pater Lorenzo skulle, om han något starkare betonade karakterens skaplynne af mildhet, förtjena de varmaste loford. I rent musikaliskt hänseende befrämja samtliga de ofvannämnda artisterna värdigt operans framgång. Då orkesterrolen såsom komposition fordrar ett långt noggrannare särskildt studium än vi hittills kunnat egna deråt, må det vara oss tillåtet att uppskjuta hvarje försök att bedöma densamma såsom uppgift. Att kören någongång förekommer väl svag torde under nuvarande förhållanden näppeligen böra tillskrifvas ackompanjemang8. Baletten är synnerligen smakfullt anordnad och lemnar fru Lund, fröken Forssberg och hr Sjöblom förträffliga tillfällen att utmärka sig. Uppsättningen är vårdad, utan öfverflödig lyx. Slutligen må man icke förbise den talang, som i textens öfversättning och bearbetning på mångfaldigt sätt gör sig gällande och framför allt är värd vär erkänsla derför att Shakspeares dikt vida mera ingår i hr Wallmarks text än i den franska författarefirmans, hvars elegans uti formen den deremot i allmänhet är lyckligt trogen. Ivisan om drottning Mab förekomma emellertid några ord, plagman, prost, pastorat, som icke te sig rätt naturligt i en veronesisk ädlings språk, och ju utan ringaste svårighet torde kunna utbytas mot andra, mera lämpliga. Särskildt undra akten har på vårt modersmål blifvit ett verkligt poem, i stället för fransmännens simmade prosa.