Aftonbladet – 19 juni 1868, sida 2

Till följd af den omständigheten, att furst; Michael af Serbien icke på den sista tiden! varit föremål för anfall i franska och österrikiska regeringarnes organer, låg, isynnerhet om man tager i betraktande deras alldeles motsatta uppträdande mot furst Karl af Rumenien, den slutsatsen nära till hands, att den mördade regenten intog en neutral ställning till den panslavistiska rörelsen och så mycket som möjligt ville stå på god fot med alla de konkurrerande makterna i Orienten. Denna förmodan bekräftas af åtskilliga meddelanden i utländska tidningar om furst Michaels politik. Pays berömmer honom, derför att han sökte undandraga sig det ryska inflytandet. I en korrespondens från Wien till Augsburger allgem. Zeitung yttras det: Knappt ha fyra veckor förflutit, sedan jag sist talade med denne älskvärde furste... Med en lätt anstrykning af humor anmärkte han, att i landet fanns tillräckligt många, som på det bittraste förebrådde honom, att han icke umgicks med och försökte utföra de planer, för hvilkas skull man ändock utomlands hyste så stor misstanke till honom. Men jag känner hela vigten af mitt ansvar,, tillade han. Jag vill icke vara fredsstöraren i Europa, jag vill icke kasta gnistan i kruttunnan, såsom man kallar den österländska frågan. Utan tvifvel har äfven han delat sina serbers öfvertygelse, att Bosnien inom kortare eller längre tid måste vinnas; men hans betänksamhet, hans kännedom om Europa och de allmänna förhåillandena förbjödo honom att hängifva sig ät den tron, att detta mål lätt kunde uppnås, och allraminst ansåg han sig kunna komma dit genom öfverrumpling och våld. Han skall ha fäst vissa förhoppningar vid en kombination, ,som förutsatte en öfverenskommelse med Österrike och Ungern. Men detta var landsförräderi i de storserbiska brushutfvudenas ögon! Jag vill icke härmed säga, att de misskände furstens goda egenskaper, hans hängifvenhet för landet, hans högsinnade tänkesätt och hans outtröttliga beredvillighet att af sina egna, onekligen rika tillgångar grundlägga och understöda nyttiga inrättningar; men hans motståndare, hvilka han till en del måste tåla i sin omedelbara närhet, oro af den tanken, att den väg han följde ör att uppfostra folket, var för långsam, och till den nationella uppfostran hörde äfven organiseringen. af milisen, hvilken var mycket hatad för den onyttiga exercisen och de trots allt motstånd införda precisionsvapnen. De ville framåt... Med mera energi kunde kanske furst Michael ha varit i stånd att, medan det ännu var tid, hejda den ström, som nu vuxit. honom öfver hufvudet och bortspolat honom. Han var i alla afseenden för god för sitt folk. I Kölnische Zeitung skrifves: Anmärkningsvärdt är det, att man i Wien redan åtta dagar före mordet bekom bref från Belgrad, i hvilka det förutsades, att en kris närmade sig i Serbien. Fursten ville nemligen ur sitt kabinett aflägsta de mest afgjorda anhängarne af Ryssland. Innan han hann verkställa denna plan, föll han för mördarens hand... Man må icke glömma, att ett parti redan i många år arbetat på upprättandet af ett storserbiskt rike. Redan för flere år sedan kunde man få höra serber, som tydligen voro inflytelserika medlemmar af detta parti, uttala en bestämd förhoppning, att planen med det skulle sättas i verket, och att det storserbiska konungariket då icke endast skulle omfatta Serbien, Herzegovina, Montenegro och Bulgarien, utan äfven det moldau-vallachiska Rumänien och några delar af det österrikiska området. Folkets massa tycktes ha blifvit starkt bearbetad för denna ide. Mycket skall nu bero på furst Karls af Rumänien beteende, men af aldra största betydelsen är det dock, huru de tre makter, som äro intresserade i saken, nemligen Turkiet, Österrike och Ryssland, skola uppträda, Monitören har, såsom bekant, bäde på Frankrikes och Turkiets vägnar klarat sig tillfreds med den provisoriska regeringens sammansättning, och de måste ledes häri finna garantier för, att makten icke under detta interregnum kommer i det revolutionära panslavistiska partiets händer. Dyiika yttranden från ryska sidan ha vi icke sett telegraferade. Ryssland brukar icke för närvarande vara belåtet med hvad som vinner Frankrikes och Turkiets bifall. Den) tronkandidat, som säges ha mesta utsigt att komma i åtanke, nemligen furst Michaels brorson, Milan, är omyndig; hans ålder uppgifves af några tidningar till eltva, af andra till fjorton år, men i båda fallen måste, i fall na-: tionalförsamlingen väljer honom, ett förmynderskap tillförordnas, hvars sammansättning kan komma att förorsaka oenighet både mel! lan partierna och mellan de utländska makterna. Wiener Abendpost berättar, att general Gablenz har begifvit sig till Belgrad för att bivista furst Michaels begrafning. Det hette strax, att prins Napoleon i anledning af mordet å fursten öfvergifvit sin plan att resa till Belgrad, men derefter påstods motsatsen; nu meddelas det i ett telegram från Paris, att han alldeles icke begifver sig till Orienten, utan reser direkt hem från Wien. RISET Hedersledamot af landtbruksakademien. K. M:t har den 11 dennes till hedersledamot af landtbruksakademien utnämnt