Aftonbladet – 19 juni 1868, sida 2

derefter, dragande tillbaka sin hand, den ja; ville qvarhålla i mina, och framför allt låtom oss ha riktigt klart för oss hvad ho. nom beträffar. Hatar ni honom? i så fal har ni orätt. Mig intresserar han, nu sedar jag sett hans stil... se här! läs detta bref som han skref till mig i förra veckan; det äl märkvärdigt nog! Då hon gaf mig brefvet var det med er sådan särdeles glädje, att jag kände mig alldeles förvirrad. Var hon då ifrån förståndet! Jag stod som förstenad och betraktade henne utan att begripa någonting. Hennes blick var klar och lyste af segerglädje; er ungdomlig rodnad spred sig öfver hennes milda ansigte; det var lugnet hos en ung vildinna, som icke har den ringaste aning om hvad vi kalla kärlek. Läs då!, yttrade hon leende och rodnade ända upp i hårfästet. Jag tog brefvet och genomläste det utan att ändå bli klok derpå. Jag såg ingenting annat än oerhörda bockar mot språklagarne, dumma omskrifningar och en i det hela suddig och osnygg skrift; som jag fann allt annat än fint parfymerad. Andtligen blef mig allt klart. Straxt efter mr Bellacs föreläsning, som den der snapphanen bivistat, Celie pvetande, hade .-han uppvaktat henne med en kärleksförklaring, på en gång dum och oförskämd, men som atminstone bevisade att han den dagen sett henne för första gången i sitt lift Celie hade således låtit mig genomgå ett förskräckligt prof och min tant hade varit invigd i hemligheten! Nåväl! jag hade gått derutur som segrare och — säge sedän hvem som Vill att goda ingifvelser vilseleda och bedraga! Celie! utropade jag, detta är grymt, men — ack min Gud orn ni visste hvad jag nu känner mig lyckligts