Aftonbladet – 18 juni 1868, sida 3

a ER FR RR RR I Maj 1868. Charles Dickens. n gen I utvandringsfrågan. n Med de dimeisioner utvandringen från Sverge numera antagit kan densamma bettraktas säsom en aft de märkligaste företeelserna i vårt nationella lif. Hvilka föräni I dringar har icke denna folkrörelse undergått rlunder loppet af de senaste tio åren? År 1 1858 utvandrade 571 personer från Sverge och hvem kan säga hvilken siffra år 1868 I kommer att uppvisa? Kan man väl hoppas s latt vi stanna vid 30,000? Denna siffra an låta väl öfverdrifven, men så är icke fallet. I Man betänke att till dato redan ungefär .120,000 personer utvandrat i år och vi skrifva J ännu blott Juni. Medan qvinqvenniet 1856—60, med tillI sammans Visserligen 4156 utvaudrare, visade len från år 1856 mot periodens slut nedåtgå;lende tendens, i det 1856 icke mindre än 11130, år 1857 till och med 1831 personer J emigrerade, faller dock siffran de följande låren sålunda: 1858 har, såsom nämndes, 571, 1859 blott 276 och år 1860 icke heller mer än 348 emigranter att förete. Aren 1861 —65 ha redan andra siffror att prestera. Denna period visar ett jemint stigande, från 1861 med 2286 till 1865 med 6691 emigranIter. Ett kroniskt lidande inom våra sociala förhållanden som föranledde utvandringen kan dock ännu icke spåras i denna periods tillväxt af emigrerande, men hela tendensen i folkrörelsen, ehuru denna då ännu icke antagit hotande. proportioner,..är . dock . redan betecknande. De lidanden och försakelser; som den svåra vintern 1867—68 medförde, i förefunno derföre också för sina verkningar en välberedd jordmån i den ökade utvandringslusten.. Sålunda: har, men blott till en viss del, 1868 års sorgliga utvandringsresultat möjliggjorts. Vi sade till en del och detta afsigtligt, ty nödens verkningar i denna sak ha varit mera medelbara än omedelbara. Ur den mest lidande befolkningens, de fattigastes leder har nemligen det minsta antalet utvandrare framgått, i det dessa, sannolikt väl icke saknaude håg, dock i brist af medel varit urståndsatte att företaga en öfverflyttning,.. Deremot neka vi icke till, att den svåra nöden i allmänhet bidragit till en viss misstämning hos massan af folket och ett sådant missnöje finner i våra dagar en modern afledare i utvandritger. Detta missnöje, ty ett sådant är det ji som, i Sverge framkallar jäitvändring i imassor, anse vi dock minst lika mycket alstradt af annat socialt betryck än det som blir en följd af dåliga år. Dock mera häromsang:e ned ;vi vilja nu vända oss till en annan sida af ämnet; nemligen den skefra uppfattningen på vissa håll af hela utvandringsiden och de af en sådan falsk uppfattning framkallade yttringar inom pressen. Att dettä icke är ett ovigtigt moment torde enhvar medge och allramest de som frukta en alltför fri press. Hvad sägs väl då derom att en regeringsorgan gör sig skyldig, ehuru naivt nog, till påragligen alltför fria omdömen om sitt eget folk och söker utreda ntvandringstrågan på folkets oötk folkkarakterens bekostnad? När ett land; ett Sfattigt land med ofta återkorhinahde honda dagar imed ett ganska ansenligt årligt anslag underhåller en så källad officiel tidning, så borde man af detta blad, som, isynnerhet af utlandet, anses ätergifva de tendenser som göra sig gällånde hos det svenska folkets styrelse, ha rätt att kunna fordra en viss takt då det tager sig för att i sina spalter afhandla internationella förhållanden. Och såsom en internationel fråga, och det i stor stil, får man bultbera lof att betrakta utvandringen. Det är tidsenligt af det. officiella bladet att upptaga detta vigtiga diskussionsämne, men detsamma beHKahdlas icke såkenligt t; ex. i P. T:s artikel För dagen i dess n:r 127 för den 4 Juni. I stället för att utbrista i allehanda exklamationer och mer eller mindre, lindrigast sagdt, besynnerliga utfall emot Amerika samt appellationertill -de missnöjdes patriotism, hvilken här icke är ifrågasatt, ty ingen-lemnar Sverge gerna, derom äro vi förvissade, hade bladet kunnat komma fram med positiva förslag för att t. ex. från svenska sty relsens sida öfvervaka de svenska emigranternas resa, deras behandling de första tiderna i Amerika o. d. . Det je varit något byråkratiskt kanske — men icke opraktiskt. Den stackars utvandraren förblir, han åtminstone, om icke hans son, ju svensk ändå i någontid ännu och kanske han till och med. ville återvända en gång — skäl nog :för svenska regeringen att åtminstone söka skydda hans rätt der bortom oceanen, dit ban, genom en titt i inbillningens synglas blifvit förledd att gå öfver ån efter vatten,. Vi tro dock att den der ån är mycket bred, icke blott i geografiskt afseende utan äfven i många andra hänseenden. Hitom oceanen mätte mycket vara annorlunda än derborta eftersom så många hundra tusen europeer årligen finna det odrägligt, omöjligt att stanna på denna sidan. tver en så bred råskilnad 1 ställningar och förhållanden vågar man dock i allmänhet just icke så lätt att hoppa. Det bevisar derföre alltid mod hos individen att emigrera — ehuru det är ett för viflans mod. Det är derföre ett lindrigt uttryck om vi Jag kommer nu ihåg vägvisarens historia. Han hade ju redan, herr markisen, i Etretat skrutit af sin framsång hos mademoiselle