Aftonbladet – 18 juni 1868, sida 2

En flä min Gud, hvad vill det säga ? Jag vet icke, mitt barn, och jag har ej velat fråga henne alltför enträget, men hon har låtit mig förstå att det icke endast var frågan om en ung flickas dröm utan minnen och utan samvetsqval. Det är emellertid för hans skull hon gitvit Montroger korgen. Om hon då ännu älskade eller icke älskade den andre, vet jag icke, men hon återsåg honom under sin utrikes resa och fick då veta hurudan han var. Hurudana än omständigheterna sedan må hafva varit, har hon blifvit botad för sin känsla genom det förakt hon tvingats att hysa för honom, och har sederu.era beslutit att aldrig gifta sig, emedan hon lika litet vill bedja om sin tillkommande makes förlåtelse som bedraga honom genom tystnad. Således — för att icke bedraga någon viss, bedrager hon hela verlden. Ack, mitt barn, hon måste väl! Om hon ej det gjorde, skulle hon nödgas försvinna, stänga sig inne, blifva nunna — hvad vet jag? Hon säger att hon troligen har antinseu för litet eller för mycket mod, hur man ar det. Som hon icke velat afstå fran sina vänner och sina angenäma bekantskaper, har hon ej velst bikta sig för någon, så mycket ner som hon räknat pa sitt förständ och sin dokhet för att icke ingifva kärlek åt någon. Iekså har hon ända hittills undgått den fa an, med undantag af Montroger, som lyckigtvis ej tycks dö af tvinsot, Hon trodde ig således frälst, och, när allt kommer omring, då hon sedermera uppfört sig så oklanlerligt, da hon har så utmärkta egenskaper, varför skulle hon väl då uppoffrat hela sitt ykte och gifvit offentlighet at en änger, som nera skulle skadat än gapnat hennes omgiling? Borde hon icke ensamt för sin farfars ninnes skull inkttaga tystvad? För min del,