Aftonbladet – 17 juni 1868, sida 3

icke har mod att svara er. Viskola nu skiljas! — Hon tillät mig kyssa sin hand och förde mi mot min vilja fram till de öfriga. Ni skal tillbringa natten hos Guillaume, sade ho högt, det är öfverenskommet; ni får icke trött som ni är, och till på köpet med de der såret, återvända hem till er. Er tan väntar er dessutom icke; jag har redan skic kat en express med underrättelse att ni stan nar hos mr Stephen tills i morgon bittids Lyd nu och sof godt! Varen måna om ho nom, far och son Guillaume, och ni mr Stepher farväl till härnäst! Hon tryckte våra händer till afsked oc försvann under parkens skuggiga grenar, de den gamle vaktaren väntade henne med e lanterna. Jag stod som förstenad. Älskad hon mig eller beklagade hon mig endast Kanhända lekte hon med kärleken som me en okänd makt, tänkande att hon snar skulle kunna bota mig genom sin mildhet oc) sin godhet. Stephen tog mig under armen och dro mig med sig, Då jag icke mera stod unde Celies inflytande, kände jag mig förbi a trötthet och försjönk nästan i dvala. Ja tänkte aldrig på att motsätta mig anordnin gen att tillbringa natten hos Guillaume. Ja; fattade knappast hvad Stephen sade mig an gående markisens tillstånd. Ståphen lemnad vig sin-egen säng och tog sjelf en sämre Öfverväldigad af trötthet sjönk jag ned på den med hafstång stoppade hufvudkudden oc! vaknade ej förrän ljusan dager. Jag kände inig frisk. Såret hade börja läkas utan både inflammation och feber Gårdagens händelser och sinnesrörelser föresväfvade mig till en början helt dunkelt men jag fick också icke tid att tundera öfve) dem länge. Stephen kom in till mig, synade mig noga och sade: Skönt! ni är ung och ha nt blod; det behöfs mer än ett sådant ny att döda er; kläd på er nu, medan: jag berättar. hvad som händt. lan berättade mig derpå att brasilianarer hade före dagringen rest åstad mpd diligensen. Han hade:plågats mycket teh svuri