Aftonbladet – 16 juni 1868, sida 3

. SO OH OP oe MM manförfattaren. Hon hoppades kunna lifnär sig i Paris med skriftställeri, isynnerhet met att skrifva poesi. Dumas skickade henn till en bokhandlare vid boulevard Saint-Mar tin med en varm rekommendation. Ett häft dikter utkom, skrifna af den ifrågavarand damen och de erhöllo en viss succes. är antagligt att några förståndiga retouche: ringar hade på flera ställen i dikterna blif. vit gjorda af Man kan väl gissa hvem Alexandre pöre hade blifvit mycket intresserad af denna qvinnas lefverneshistoria oci en vacker dag 1858, då han var i störst: förlägenhet för en följetong för sin tidning och ämne tröt honom — det låter som on I det vore osanning — slog han sig ned vic I skrifbordet och började en romantiserad teckning af den nämnda damens lif och lidanden med namnet Ainsi soit il! Romanen afslutades och tidningen upphörde och sedan ga: Dumas ut följetongen i bokform och kallade den Madame de Chamblay. Hjeltinnans verkliga namn var m:me Lacour. En vacker dag anböllo Porte S:t Martins sister att Dumas skulle skrifva en pjes. Arve. c Dumas svarade, att han omöjligt kunde få någöt godt ämne 14cn annu en gang räddades han af its bacour, Han dramatiserade nemligen romatis? sMadarie av Chamblay, han arbetade derpå i I dagar; en dag pr akt, och dialogen i romanen var henom till stöf tiytta vid denna tour de force. Alla akterna äro absölät lika långa på 5 eller 6 rader när — pappa Duinäs kan aldrig komma ur takten att hålla sig vid rfasantalet äfven när han icke skrifver åt förläggare. Pjesen kollationerades blott 14 dagar före den förstas, la premiåre; hvarmed i Paris menas den förstå föptesentationen af en pjes. Vid repetitionerna var Alexahdre träget närvarande. Hvarje gång tillade aktören Brindeau, som spelar prefekt, några ord i rollen. Dumas uttryckte alltid sin förvåning öfver hvar Britidsan fått tilläggen ifrån och skådespelaren svarade älltid med att hänvisa till romanen, som han studerade för att riktigt få fram den förnäma prefektens karakter; Och Dumas lät Brindeau tillägga hvad han ville. . Vid repetitionerna var gubben Dumas alltid sörgsen der han: satt vid sufflörluckan och en dag yppäde han i största hemlighet, att m:me Lacour var hatäs ungdomsflamma! Sedandess har Dumas, den gamle token, varit föremål för mycken drift och hans posityr vid repetitionerna: den ena handen ofvanpå den andra hvilande på käppknappen och det gråulliga bufvudet derofvanpå, har illustrerats af Chams efterträdare: Duihas liknar en senator, säger man; som ingenting lärt och inventing glömt. Stackars Dumas! Den der äppen, hvarpå hans negrohead hvilar, är en kuriositet, den är icke af enträ eller bambu eller ebenholtz, den är af tryckt papper — skulle man kunna tro det? Jo, det är sanning: den består af ett exemplar af hans roman De tre musketörerne, omsorgsfullt hoprullad, hopklämd, hoplimmad, hoptorkad och när that skrafvar af knappen kan man tydligt läsa de första raderna af dMArtagnans entre i Meung. Det är en beundrande bokbindare i landsorten, som gjort Dumas denna säregna FR Nr Den glada: gubben Dumas har för längesedan glömt hvad han kallar sin riktiga nogdomsflaimina, nen det pikanta är att han blir som ung på nytt här han ser denna m:me Dica-Petit, som spelar m:me de Chamblay och som eger en öfverraskande likhet med m:me Lacour, det bekänna beundrarne af dentiä hjeltinna som för ett par år sedan dog i Paris. Kejsar Napoleon bar gjort en ster förlust, som gripit honom djupt påstås det, söii förmått honom att inställa en beramad konselj och somm förorsakade det illamående, försäkras det, hvarom telegräfen nyligen hade åtskilligt oroande att förtälja. Det var Nero, kejsarens stora hund, som här om dagen gick n i en bättre verld. De officiella tidningarna hade tårar i ögonen och en af dem, Etendard, ärer utröpat: Kejsaren har förlorat sin bästa Vän. Detta yttrande, säger Figaro; är mycket wtigt mot Nero, men måste förekomma obenagligt för flera illusträ statsmän och isynrerhet för hr de Persigny. Anda hittills hade nan ansett hr de Persigny för kejsarens bäta vän, han har varit honom trogen så i notsom medgång, han har vågat sitt hufrad efter affären i Boulogne, han har skrifvit oroschyrer om Englaiid; något som förekomner oss ännu obehagligare än att riskera mufvudet — men medgif, att, sedan man ut-. att sig för så stora faror och skrifvit så nånga volymer, det måtte kännas bra hårdt utt säga till sig sjelf: Jag var majestätets bästa vän näst efter mndkreaturet Ingenting nytt under solen! Den Mac Feranska trillan hade sin period hos oss för n massa år sedan om också blott för drifen med en viss person, som på den tiden jorde sig ett namn. I Paris ha några unga hän på modet, som ha godt om tid, roat sig 1 hed att fara fort med ett nytt slags åkdon, : om benämnes Velocipede. Ingen häst drager, let, utan mannen, som sitter i, är sjelf häst. , Iela Paris står i stum förvåning öfverli enna uppfinning: två hjul och en trampan-t le karl mellan dessa, det är alltsammans, ! ch undan går det som man säger. Prins ; lurat, som helt nyligen gifte sig med prin-( ;ssan af Mingrelien, har introducerat veloci-4 1 a f 1 s Lt 1 cden, och det berättas att han icke genast unde anträda sin bröllopsresa derför att han agit vad med en ung gentil-bomme, kungen ir alla velocipedister, om hvilkendera skulle omma först till målet, prinsen till häst och en andra sjelf häst.