Aftonbladet – 15 juni 1868, sida 2

I klädnadens mask. Vi vilja då i stället vara rättframma sjömän vid Canielle och, i händelse af behof, gifva såsom bönder ett dugtigt kok stryk åt dessa andra bönder, som roa sig att spela komedi. Skönt! nu äro vi öfverens, svarade Stephen, den jag nu älskade af allt mitt hjerta. och som kände sig fullkomligt hemmastadd med mig, då jag gick in på hans ideer och talade samma språk som han. Kom hit då, fortfor han, och låt mig styra ut er som endast en målare kan, och härvid fattade han kammen och regerade med både hår och skägg efter behag. Jag bad honom bara skynda, otålig att komma ned till Celie, innån den förmente markisen lemnade sin kamrats rum. Se så jax, sade Stephen i det han gaf mig en spegelbit att deri skåda den förvandling jag undergått, nu kan ni visa er när Di vill; ni har ej det minsta tycke af en gentleman mera och ni har, uppriktigt sagdt, ej förlorat på bytet. Hvad mig sjelf beträffar, behöfver jag ingen förklädnad fö att se ut som ett marsvin. Dessutom gör det ingenting att man vet hvem jag är. Jag är känd sedan jag var i Etretat, känd som en fattig f-n till målare, som minsann ej kan kompromettera någon arftagerska. Kom nu, så skola vi höra efter i förbifarten om den sjuke håller på att kola af eller attrepa sig, och derefter skola vi gå ned och ställa upp oss som hedersvakter kring lilla amiral Celie. Den sjuke började verkligen krya på sig, tack vare de oaflåtliga gnidningar, hvarmed fader Guillaume och söner höllo på, öfvervakade af mr Bellac, som var koloniens läkare och som utvecklade allt det lugn man är vand att finna hos en man som anser sådana händelser för en hvardaglig sak. Som han ej hade någon anledning att misstro den