Aftonbladet – 15 juni 1868, sida 2

Tanken att denne okände hade den djerfheten att midt under våra ögon vinna insteg hos mademoiselle Merquem, gjorde mig ursinnig. Men Stephen höll mig tillbaka. — År ni galen? sade han; menniskan vill se efter hvart hans kamrat tagit vägen och det är hans rättighet. Se så, nu går han in, och fröken är ju nere i dagligstugan. Kläd på er således och hör, skall ni få höra. Jag har sett den der herrn i Etretat för en månad sedan. Häån är vacker, väl växt och har alla möjliga kroppsliga behag, men är en riktig skojare, hvars väsen från första stund förefallit mig motbjudande. Det ären äfventyrare, som låter kalla sig markis de Rio Negro, och som tycks vara mäkta rik, ty han spelar alldeles förtvifladt och öser ut guld med fulla händer. Han säger sig vara från Brasilien eller Chili... icke vet jag. Det kan väl vara möjligt, men antingen äro då de stora herrarne från hans hembygd illa uppfostrade eller är han en sjöröfvare helt enkelt eller en landsvägsriddare, som blifvit rik genom en och annan skickligt utförd mästerkupp. Min tanke om honom är för resten densamma som allt annat hederligt folks i Etretat. Som han ex professo hade reda på sjötermer och dylikt, men icke kunde uppgifva på hvilka skepp och under hvilken flagga han tjenat, höll man honom i allmänhet för en slags sjöröfvare, som skott sig dugtigt vid sydstats-affärerna; men öfverallt finns det enfaldigt folk, som låter förblända sig af oförskämdheten, och i allmänhet tycka qvinnorna om sådanader glopar. Herr markisen har således haft framgång i Etretat, en skandalös framgång, som ni väl kan tänka. Han promenerade omkring med blomman af en viss krets damer, blomman eller — dräggen, hvilket ni vill; men under det han kastade till dem banku