Aftonbladet – 13 juni 1868, sida 3

Krönika. När klockan slår elfva på förmiddagen tar konstkännaren på sig sina kritiska glasögon och går upp på den skandinaviska konstutställningen för att granska och döma; men vi, som blott höra till konstälskarnes klass, gå dit för att se och njuta, öfverlemnande åt herrar kritici att närmare skärskåda, analysera och fälla domslut. Expositionen är ordnad på ett skandinaviskt sätt, så att de nordiska konstnärerna äro sammanblandade i en allmän förbrödring; men som de danska och norska bröderna äro fåtaligt representerade, så har expositionen en nästan uteslutande svensk karakter. En af Norges konstnärsheroer, den oöfverträfflige Gude, har dock skickat hit tre arbeten, som kunna räknas bland utställningens glänsande prydnader. Han visar oss de norska fjordarn s herrligheter; det klara vattnet, som lyser likt guld i solen; de höga bergjättarne, som stå med molnkronor på sina snöhöljda hjessor; de gungande fiskarbåtarne och de idylliska kojorna vid stranden, Gude har en förmåga att fängsla åskådarens blick, och man har svårt att skiljas från de färgrika naturscener, som han fästat på duken. Norske målaren Arbo har skickat oss sin Ingeborg, som exponerades första gången vid verldsexpositionen i Paris 1867. Denne talangfulle konstnär har förskaffat sig ett aktadt namn genom Valyrien och flera föregående arbeten. Att han icke lyckats fullt ut så väl med sin Ingeborg kommer sig deraf att han haft er så stor föregångare, som behandlat samma ämne. Denna föregångare är Tegnör, som målat Ingeborg med fantasiens skönaste färger. Det är alltid en svår stötesten för en konstnär. att på duken fästa en bild, som blifvit så besjungen och så uppskattad som Ingeborg Derföre är det som vi tycka att Arbos Ingeborg med sina allvarliga drag, mera påminner om en nordisk maka, än om den Ingeborg som vi alla lärt känna i sagan on Frithiof och hans brud. Några humoristiska genrebilder af Lerch komma oss ofrivilligt att stanna och småle Här se vi Klockarestolen i Stavanger domkyrka. Man ser blott den del af kyrkan, d klockarestolen är belägen, men man fö tydligt att presten håller på med sin pret