Aftonbladet – 11 juni 1868, sida 3

I Qvarnar och hölador hafva flyttat sina bopåla och af floden blifvit placerade på mer eller miuwe passande ställen efter stränderna. BREES AS KAS Bränstillverkningens framtid. Ofta hör man klagas öfver de stora partier spanmål och potates, som förvandlas till bränvin. Denna klagan blir högljuddare hvarje gång svag skörd inträffar, ty då bidrager bränvinstillverkningen att stegra priset på de begge nyssnämnda slagen lefnadsmedel. När spanmål och mjöl i goda år importeras för att användas i brännerierna, så klagar man öfver denna införsel, ty den nedtrycker priset på de inhemska jordbruksprodukterna. På den sista tiden ba emellertid så märkliga omständigheter inträffat, att de ofvananförda anledningarne till klagan torde blifva undanröjda, och man kan med temlig visshet antaga att en ganska stor omgestaltning förestår i hela vår bränvinsindustri. Det är bekant att professor Stenberg nyligen upptäckte att af lafvar, hvarpå rik tillgang finnes i våra bergsoch skogstrakter, bränvin kan beredas, hvilket — ehuru uppfinningen ännu är långtifrån fulländad — både i afseende å beskaffenhet och tillverkningspris är fullt jemförligt med det som beredes af spanmål och potates. Tillverkningen af lafbränvin, hvarmed försök sedan nägon tid fortgått under professor Stendergs ledning i bränneriet vid Kräftriket utanför Roslagstull, har redan lemnat det gynnsamma resultat, att af hvarje lispund torr renlaf har erhållits nära 2 kannor 50 2 bränvin, eller lika hög afkastning som 1 lisp. ågmjöl lemnar. Hvar och en inser således af huru stor betydenhet br St nbergs upptäckt är. Om den hade gjorts i utlandet skulle den både der och här väckt ett ofantligt uppseende.Uppfinnaren skule-tagit patent. på: den och blifvit millionär på den inom kort tid. -Hr Stenberg har icke:sökt patent påsin uppfinning, han har. med lika sällspord som berömvärd oegennytta betraktat den såsom en seger för vetenskapen, såsom ett medel att bereda förtjenst ättusentalspersoner, som genom att samla lafvar för bränvinstillverkningen kunna förskaffa sig en god utkomst. Han har icke för egen del gjort sig uppfinningen tillgodo, som de allra flesta i enahanda fall skulle gjort. Ur nationalekonomisk synpunkt betraktad är äfven upptäck ten af ofantligt värde. Emedan bränvin är en vara, som allmänt förtäres, så är det klart att då detta kan tillverkas af ett råämne, hvilket växer på den ofruktbaraste marken, icke fordrar någon kultur och som lott behöfver insamlas för att kunna tillgodogöras, medför lafbränvinstillverkningen en stor nationalvinst. Det bränvin, som salunda produceras, utfyller ett behof, som annars skulle åstadkommas derigenom att mot svarande qvantum spanmål och potates förvandlades till bränvin. Enligt tillförlitliga uppgifter komma redan i höst brännerier för tillverkning af lafbrånvin att anläggas i Umeå och Luleå, samt nägonstädes i Nyköpings län, inom hvilket tillgång på laf lärer vara så riklig, att med beräkning af åttaårig återväxt, omkring 4 millidner kannor bränvin årligen anses kunna tillverkas af nämnda råvara. Kommer nu dertill att äfven af hvitmossa bränvin kan beredas, så stär det icke i mensklig förmåga att beräkna huru stor bränsvinstillverkningen kan blifva ensamt af de omnämnda hittills icke använda råämnena. Men nästan samtidigt med bekantgörandet f hr Stenbergs intressanta uppfinning, utrdade en driftig affärsman i hufvudstaden, grosshandlaren L. O. Smith, ett tryckt cirkulär, hvaruti han fästade landtmännens uppmärksamhet på fördelarne af att odla sockerbetor för bränvinstillverkning. För att befordra odlingen af denna växt har han förbundit sig att uppköpa de sockerbetor, som i höst levereras dels i hufvudstaden, der han skall anlägga ett bränneri, och dels på hans egendom Skälby i Upsala län, der likaedes bränvin af sockerbetor kommer att tillverkas. Till följd af hr Smiths uppmaninsar ha redan i är 400 tunnland blifvit besådda med sockerbetor. Hr Smith, som lifligt intresserar sig för denna nya industrigren, har hvarken sparat sig möda eller utvifter för att göra sig fullt hemmastadd med och befordra kännedomen om densamma. Han har satt sig i beröring med personer i Frankrike, som idka bränvinstillverkning af sockerbetor; han anmodade protessor A. Miller, som förliden höst på permission vistades i Tyskland, att i vinter besöka Frankrike för att der studera oftanämnda industrigren, och han anmodade professor Arrhenius att utgifva en anvisning om sockerbetsodlingen, af hvilken skrift hr Smith gratis utdelat ett stort antal exemplar vidt omkring i landet. I Frankrike tillverkas årligen omkring 150 millioner kannor bränvin ensamt af sockerbe or, och emedan denna tillverkning visat sig vida fördelaktigare än den af spanmäl och potates, så har nästan all bränvinstillverkning af dessa produkter der upphört. Hvarje landtman skall lätt inse att sockerbetsodling kan blifva lönande, såvida naturigtvis, dertill användes passande jord och-i afseende pa sjelfva skötseln erforderlig omSOYg. Man skall sannolikt invända: just den omsorgstulla skötsel, som sockerbetorna fordra, om de skola gifva god skörd, försvårar odlingen, och vidare, att om potäter odlas i lika bördig jordmån, så gifva de med mindre arbete äfven rik skörd. Det erkännes. Men. ckerbetorna hafva ett väsentligt företräde amför potäterna. I ju bördigare jordmån