Aftonbladet – 11 juni 1868, sida 2

förmå att göra honom oense med oss. De der unga menniskorna alla spela ett spel som de tro mycket inveckladt, men som i det stället är groft genomskinligt. Ack ja! det finns tyvärr i deras förbindelser en cynism som gör mig förtviflad och som är en återverkan af den stora sociala kappridningen Man älskar hvarandra icke; man känner intet behof af att älska för att gifta sig. Mir stackars Ernestines hjerta var icke intaget som jag hoppades det skulle vara; det var bara litet angripet i kanten. Det var giftermålet som behagade henne, och hon brydde sig litet eller intet om den unge mannen sjelf Emma har i afton totalt aflagt masken Julien har velat pröfvå Ernestine, och der stygga ungen har ej velat göra honom den glädjen att visa sig stött. Hor har låtsat att alls icke varseblifva det och har i stället sysselsatt sig med Montroger för att förarga sin rival. Montroger är en smula fåfäng och lätt att intaga genom skämt och koketteri. Men allt det der är endast ett litet fyrverkeri för aftonen. I morgon skall du se att Julien gör sitt bästa föl att slå Montroger ur brädet och att han snart lömmer hela äfventyret. Flickorna skola åter blifva vänner. De tåla hvarandra måhända icke, men de gifva sig sken af att vara oskiljaktiga, i väntan på att rätt grundligt kunna bedraga hvarandra. Celie märker inventing af allt det der; dertill är hon alltför rätt fram och enkel. Också kan jag ej meddela henne dessa mina bekymmer, utan försöker hålla god min, fast det är som om jag ginge på nålar. Men åt dig, som gifvit mig del af dina anmärkningar, kan jag också oförbehållsamt säga mina. Hvad råder du mig till för närvarande? Mitt råd är att tant ej bör blanda sig i deras krångel och att Ernestine ej bör märka att vi observera henne. Men det hindrar icke att vi skola observera henne ganska noga för att veta hvarthän vi hoppas föra henne. Det här unga berrskapet går en annan bana, kärs tant, än man gick på tants tid. Det finns si litet blygsamhet nu för tiden, emedan det finn: