Aftonbladet – 10 juni 1868, sida 3

dan jag redan kände mig upplifvad och belönad genom ett enda ögonblicks välvilja afl er. Och ifrån detta ögonblick, som jag räknar för ett nytt skede i mitt lif, lofvade jag mig sjelf att icke längre blifva en gagnlös varelse. Iogenting af hvad som tilldrager sig dårars blickar, afund och beundran har nu mera något lockande för mig, och sedan jag sett huru olika er tillvaro är alla andras; sedan jag andats den luft af renhet hvilken omger er lik en nimbus, skönjer jag tydligt den väg, som är den rätta. Att göra det goda för dess egen skull, och att hinna derhän att man erkänner detta för det största och enda nöje i verlden, detta var den tanke som bemäktigade sig mig då jag granskade er bild och då jag hörde af andra allt godt om er. Jag kände mig i samma minut gripen af ärelystnaden att täfla med er, alldeles som en god soldat, som ej vill lemna hela mödan och hela faran åt andra. Jag erfor ett behof att verka, äfven jag, och kommer nu, brinnande af ifver, att tillbjuda er mitt lif, för att ni må kunna använda det på nyttigaste sätt. Jag kan icke uppföra skolor, bygga hospitaler eller hänföra mina medborgare genom vältalighet; med ett ord: jag kan ej göra storverk af talang eller ädelmod, men jag kan bli en bra lärare. Git mig således en yngling att uppfostra, det är en handling, som just icke faller verlden i ögonen, men som jag eftersträfvar att få utföra och som passar mig. Celie reste sig från bänken och skingrade den hvita svanflocken genom att på det behagfullaste sätt skrämma den med sin slöja. Vi skola rådfråga oss med er tant, sade hon! beslutsamt. Hon brukar alltid vara den första här och således få vi tid att tala med henne. Om hen gillar er id, vill jag icke sätta mig deremot.... Men tyst, jag hör en