Aftonbladet – 9 juni 1868, sida 2

randet af sådana hjelpmedel, som hittills varit obekanta för befolkningen och som den kunde undvara, Han hade inskränkt sig till att utveckla och vårda de tillgångar som funnos. Hafvet skulle föda kustborna och sjömannen icke lemna sitt haf. Barnen skulle följa fädrens bana och draga fördel af deras läror och erfarenhet. Men om någon af ynglingarne icke hade smak för sjölifvet utan drömde om städernas herrlighet, stod det honom fritt att bege sig dit. Amiralen gaf honom då en viss summa, som var tillräcklig för en tre månaders vistelse der, men derefter erhöll han ingenting mera. Aterkom resenären hem, blef han väl mottagen, men tillhölls att af sitt arbete återbetala, till förman för de fattiga, den summa han af amiralen en gång erhållit. Amiralen hade icke heller velat gifva sina underhafvande smak för lyx och vällefnad, hvarföre han hvarken låtit bygga, omordna eller dra något i byn. Jag vill icke, hade han sagt, att hela landets öfriga bönder skola afundas och bli fiendtligt sinnade emot er. I skolengå framåt så godt I kunnen ändå. Hvad jag deremot afser, är att göra er heroende, edra egna herrar, och, om I viljen 1..va tarfligt, förståndigt och arbetsamt, rika nog. Den saken bör icke blifva svår. Jag är ju till bands att hjelpa er då något är på färde, mildra olyckan, ersätta er för förlusten af de bätar,som stormen slukar, lära er att bygga de nya bättre och att sköta dem på bästa sätt. Jag vill äfven så godt jag kan åtaga mig omsorgen om edra sjuka och för öfrigt hjelpa er då I tycken arbetet vara er för svårt, men att bygga er ett kafe, en kyrka, anlägga torg och promenadplatser — nej tack! det skulle vara förlorade penningar. Man ber till Gud lika bra i en koja som i ett palats. Och vill man