Aftonbladet – 8 juni 1868, sida 3

En skånsk folkhögskola. Vi berättade för någon tid sedan att en af dessa förträffliga undervisningsanstalter m fått namnet folkhögskolor häller på att iggas i Bara härad i Skåne. Den för ändamälet bildåde styrelsen har nu offentliggjort ett program hvari hon redogör för skolans ändamål, inrättning och undervisnings plån, och som vi så mycket hellre återgifva, som det torde på andra orter lifva intresset för saken och föranleda tänkande och patrioiska män att följa exemplet, Artikeln är af följande lydelse: Genom den nya kommunalförfattningen och representationsförändringen har den svenska landtmannen erhållit utvidgade frioch tigheter. Men med detsamma har samhället å större fordran på den enskilde medrens verksamhet och eger rättighet att af honom vänta ett lifligt intresse för och deltagande i kommunens allmänna angelägenheter. Emellertid för att hvar och en efter sin ställning i samhället skall kunnä uppfylla sina pligter. mot kommunen och blifva både för det allmänna och sig sjelf en nyttig medborgare, fördras såsom ett oefteruifligt vilkor ett visst kunskapsmått, som gör honom värdig att besitta dessa rättigheter. Det är dock ej blott samhället, som ställer på landtmannen ökade fordringar. Jordbruket har under de senaste åren tagit en sådan fart och utvidgning, att hvarje landtman måste, för att så att säga ej bliiva efter, använda all möjlig omsorg och insigt på jordens rätta skötsel — Och just härför iemnar kännedom i naturläran mången god vink, mången nyttig lärdom. Attvidare fö magan att kunna tänka redigt och attis klart och tydligt uppsätta det redigt tänkta, är för hvar och en högst önskvärd, inses isynnerhet af dem, som för en obetydlighets skull nödgats söka biträde af sakförare, hvarigenom de förlorade både tid och penningar. Vi tro derföre, att alla, hvad åsigt de föröfrigt. hafva, skola instämma i den önskan att äfven den stora allmänheten matte förskaffa sig en bildning, som ej allenast är för innehafvaren angenäm att besitta, utan äfven af stor nytta i det praktiska lifvets månsa olikartade förhållanden, som å ena sidan ej skapar sjelfkloka lagtolkare, å den andra inga öfver ett ringa kunskapsförräd sig yfvande halfherrar, hvilka blygas öfver att med idoghet och flit arbeta i sitt hederliga fäderneyrke, utan en bildning som verkar akt ning för arbete och nyttig verksamhet äfven på den mest underordnade plats och derjemte förlänar ett någorlunda klart begrepp om samhällsordning Vi ha ofvan skärskådat frågan hufvudsakligen endast från praktisk synpunkt, men den har äfven en annan ej mindre vigtig sida. Man klagar så ofta och det med rätta, öfver den äfven hos allmogen tilltagande lyxen klädedrägt, öfverdådigheten i lefnadssätt och osäkerheten i affärer, och det finnas till ch med de, som tillräkna detta den förökale skolbildningen. Häruti nödgas man till n del gifva dem rätt, så snart undervisninsen endast gär ut på att bibringa lärjungen stt så stort mått som möjligt ar kunskaper, varmed han på sin höjd inför sina likar kan ysa. Helt andra skulle följderna blifva, om nan utan att belasta hans minne med-an nängd tomma gloser och enstaka fakt2, sökte rerka förädlande på hans sinne, väcka och ifva hans fosterlandskärlek samt öppna hans Nick för det goda och sanna. Läåtom oss se ill, om vära förhandenvarande läroanstalter ro så inrättade, att de på den korta tid om bondsonen, utan att försumma jordbrut, kan använda, kunna meddela en så bekaffad bildning. De egentliga folkskolorna afva visserligen i senare tider blifvit beNERRRRRRRADIOL ARA