Aftonbladet – 8 juni 1868, sida 3

Er kyrkoherde tyckes vara en fördomsfri man,, sade Stephen. Ja, han ä som han ä, svarade den gamla, och dä ä just dä samma i alla fall, fö vår försyn ä ändå varan fröken, och han vet nog att dä ä inte värdt att komma och säja annat än hvad hon har sagt. Jag har alldeles glömt, sade Stephen då gumman gick ut, att underrätta er om at här råder ett slags afgudadyrkan för deras välsignade fröken. Jag känner henne icke men ni känner henne; jag har naturligtvis icke kunnat bilda mig något omdöme om henne och jag begär icke heller att få veta ert, mer jag vill bara förbereda er, så att ingen förhastad anmärkning må undslippa er... V skulle i så fall bli stenade, helt enkelt... jag säger icke mer än så. Jag har inte annat än godt att säga om henne. Nä, det är ju förträffligt. Mig gör det recis detsamma. Hvart man kommer här 1 verlden, har folket ett afgudabeläte af sten eller trä, och om man förnekade de underverk, dessa älskvärda figurer sägas utöfva, skulle man bli ansedd som en hund. Här gäller det en idol af kött och blod. Får gä! Man måste taga menniskorna och tingen sådana -de äro. Hon kommer väl sällan hit till stranden, efter ni ej har sett henne. Jag har sett henne en tre, fyra gånger. Hon går hit bvarje dag. Tycker ni hon är vacker? 1 Ja, men hon borde egentligen icke vara et.n Ni har kanske ej betraktat henne så noga. Det har jag visst. En målare måste betrakta allt som kommer inom hans synkrets. Men — ni tillhör antalet af hennes vänner. Af hennes mera likgiltiga vänner; genera