Aftonbladet – 4 juni 1868, sida 3

Paris i våra dagar. (Bref till Aftonbladet.) VIL. Det är längesedan jag skref ett bref till Sverge. Samvetet slog mig i går afton, då jag åter stod helt ensam vid mitt fönster och blickade ut i den mörka franska sommarnatten. Det var åter en natt, liksom den, då jag mottog besök af min granne, madame Donnadieu, artiste peintre, och följde henne till en af spiritismens profeter. Jag bar upplefvat mycket sedandess. Åter doftade blommorna under mitt fönster och biktade sina känslor för natten. Men nu sjöngo också näktergalarne. Det är redan flera veckor sedan de kommo till sia :sommarbostad i vår trädgård, och jag dröjer ofta hela timmar i mitt öppna fönster för att lyssna till deras vexelsånger. Så tänkte jag på Sverge. Jag har fått många bref sedan den aftonen, då jag kom å så melankoliska tankar och förskräcktes för min grannes besök. Nu skall jag i min tur skrifvb många bref. Jag skall stänga mig inne i mina rum och ej gå ut, förrän jag hunnit berätta allt hvad jag sett och upplefvat under de senaste veckorna. Det är just en sådan här lugn tillflyktsort, man bör ega i en stad, så bullrande och stor som Paris, såvida man skall kunna ordna sina intryck. I går afton kom jag dock icke längre än till föresatserna. Jag ville ej lemna fönstret, förrän näktergalarne tystnat, men de tystnade icke så snart, och slutligen var det för sent för att sätta mig ned och arbeta. I dag lyser solen så vackert öfver trädgården. Nu till verket. Jag hade den omtaladå aftonen plötsligt kommit från min lilla tysta och mörka vrå af verldsstaden och farit genom de bullrande och i bländande eklärering prunkande gatorna, NORR SONENS SNS ANOR SNNSS SERGE Nb ss