Aftonbladet – 4 juni 1868, sida 3

l Jag såg mig omkring på församlinge hvilken med mycken andakt tycktes lyss! till profetens ord. Ar jag i ett dårhus? fri ; fade jag mig sjelf. Eller är alltsamma jhumbug? Aro de i komplott alla för a -Ibedraga mig? Ah nej, en sådan vigt får j ej tilldela mig, tänkte jag åter. Om blar de församlade funnos bedragare, så tror js deremot att de flesta voro sjelfva bedragn IMen plötsligt kom jag att fästa mina bli kar på en herre med rikt, blondt hår oc lett egendomligt drag öfver munnen. Ha såg ! mycket gudsnådlig ut, men det fam något i hans ansigte, som kom mig att tr det han ingalunda tillhörde de bedragn Hvar hade jag förr sett dessa anletsdrag, so! förekommo mig så bekanta? Jo, der har ja det, sade jag i tankarne. Det var inge annan än abb6 Modeste. Men den mörk håriga abben var förvandlad till en blon man och såg mycket yngre ut än i grefvin nan de Bassancourts salonger eller på pre dikstolen i Sainte-Clotilde. Jag kunde doc icke misstaga mig, tyckte jag. Då och d stannade den blondes blickar på mig, seda de forskande betraktat hela det öfriga säll skapet. Det måste vara abbe Modeste, kr ; en gång, fastän jag icke kunde be Jag Anna 5 : ole ara förklädd. At gripa hvarför han mmm. ev i dett: den nitiske ultramöntanen bermns .. sällskap, fann jag I och för sig alldäles 1c: underligt: oc ov oo . Känner ni den dör blönde herrn? frågade jag madame Donnadieu och visade hehnö på den misstänkta figuren. Det är herr Merlin, svarade den tillfrågade, en af de mest framstående inom den spiritistiska vetenskapen. Han har lofvat att vara mig behjelplig i mina sträfvanden. Så-å, svarade jag. Heter han Merlin? Emellertid hade profeten uppmanat ett ungt fruntimmer att sätta sig red och vänta om den Helige Åtgustinbs. ville denna afton begagna henne såsom skrifvandt inedlitin. Han hade anledning att hoppas detta. Den unga damen tog ett ark papper och en blyertspenna samt satte sig vid ett bord midtuti salongen. Det öfriga sällskapet förhöll sig stilla i andaktsfull väntan. Augustinus tycktes dock icke vilja infinna sig. Då åkallades Carl den store, Ludvig den helige, Jeanne dArc och jag tror ännu ett par märkvärdiga historiska personligheter: Ingen lyssnade dock till kallelsen. Sällskapet började se bekymradt ut. Hade andarne öfvergifvit dessa rätttrogna? Ett annat medium fick intaga det förras or men utan bättre påföljd. Situationen lef onekligen ganska ledsam. Jag hviskade åt madame Donnadieu, att nu kunde det kanske Vara tid att fara hem, För min del hade jag fått nog af denna afton. Då reste sig den så kallade herr Merlin och föreslog att man skulle kalla på en af hans aflidna vänner, hvilken, efter herr Merlins uppgift, innehar någon befattning vid Immaculata Conceptio, er institation, som jag väl hört talas om, men som jag 4 närmare känner till: Skulle någon kunna hjelpa i detta brydsamma fall; menade den blonde Merlin, vore det väl en ande, söm hade anställning vid nyssnämnde inrättning. a Efter en kort stund började det fruntim-: mer, hvilket för tillfället tjenstgjorde såsom medium, att göra några oroliga rörelser med lyertspennan. Handen darrade och pennan for flera hvarf fram och tillbaka öfver papperet. Slutligen skref pennan. Ja, den skref verkligen — jag såg det sjelf. Det var en nycket värdslös stil, och ortografien kunde rerkligen hafva varit bättre, inen den aflidne vännen till herr Merlin hade väl icke lärt sig tafva så bra i sin lifstid. Efter en stund ästes på papperet: Hvarför kallar iran mig, då jag icke ett ;gonblick kan lemna Immaculata Conceptio. Jag har vakten hela natten. Säg oss endast, yttrade profeten, hvarör den helige Augustinus, Carl den store och le andra helige andar, vi i afton kallat, icke nfunnit sig. Snart lästes på papperet: Det är stor fest. Jerusalem. Farväl, farväll : Ah, utbröt hela sällskapet, det är derör de icke kunnat infinna sig hos oss. Men m vi skulle kalla på någon annan ande. Jag skall försöka med filosofen Cousin, ade profeten. A Cousin kallades och infann sig. Atmintone skref han genom samma medium som ortfor att tjenstgöra, det han numera befann ig mycket bättre, än då han föreläste i Soronne och var utsatt för så mycken kritik. ag fann dock högst besynnerligt att den irde Cousin, en af de fyratio i franska akaemien, stafvade lika dåligt som den herrn, vi!ken var anstäld vid Immaculata Concep0. Man måste ligga af sig i ortografien, edan man kommit till en annan verld. Det örunderligaste var dock, att han skref sig ousain, i stället för Cousin, som han alltid ecknade sig bär på jorden. Efter den upptäckten kunde ingenting varhålla mig 1 den spiritistiska salongen, huru profeten bjöd på en föreläsning öfver in vetenskap ur religiös, filosofisk och naionalekonomisk synpunkt. Thora B. KERSTIN RUE Den Chevåska sångreformen örer till de ider, som framstå i alla civilierade länder på olika tider och under olika kepnader, vittnande om att samma behof s öfverallt. De många mer eller mindre a. Mer a