Aftonbladet – 3 juni 1868, sida 3

Kulturhistoriskt småplock. I. Ett studentupplopp i Lund. Det har icke alltid gått så fredligt till vic Lunds akademi, som nu för tiden. Tider hå funnits, då studentkåren derstädes satt sig upp mot höga öfverheten och gjort upplopp Sådant skedde t. ex. i anledning af en förordning, som Tolfte Carl utfärdade, då har befann sig endast på några mils afstånd frår Lund. Den 3 Februari 1716, då Carl XII vistades i Ystad, affärdade han ett bref till biskopen och prokanslern Linnerius i Lund hvaruti befalldes att den del af studerande ungdomen vid akademierna, gymnasierna och skolorna i riket, som förde ett flättjesamt lefverne och förförde andra till goda slögder böjde, skulle derutur ränsas och tagas, samt till den förordnade officeren utlevereras för att blifva enrollerade till Kongl. Maj:ts krigstjenst under dess Lif-garde till fots. Detta bref lät biskopen såväl prorector magnificus som professor Andr. Rydelius i stora kyrkokoret gå och läsa, hvarefter biskopen den 10 Mars i konsistorium infann sig för att med rector illustris grefve C. A. Gyllenstjerna, prorektor och öfrige ledamöter delibrera om den bästa och tjenligaste methoden, som man vid detta ärendet borde bruka. Slutligen resolverades att hela den studerande akademiska ungdomen publice på aka demien skulle af herrar professorer examineras, hvar och en i den fakultet och studii genere, hvartill de sig applicerat. Publikation och program skulle å tabula publica da gen derpå anslås och studenterna inkallas till den 15:e. Frånvarande studenter skulle genom kyrkoherdarne på landet och i städerna kallas att den 9 April i Lund inkomma för att examineras. Då samtlige ledamöterna den 15 Mars i konsistvrium uppkommo, professorerna för att den beslutade examen anställa, hade de beklagligen och oförmodligen förnummit hurusom en stor del studiosi af ett falskt och ogrundadt rykte, som skulle de alla, der de till examen uppgingo, blifva tagna för hufvudet och levererade under K. M:ts Lifgarde till fot, intet derföre velat comparera uti akademien och vanliga auditoria. I stället hade två förargeliga och eftertänkliga intimationer såväl in tabula publica, som ock på sjelfva akademie-dörren varit up slagna — och denna dörr blifvit så hårdt tillspikad, att den endast med stort besvär kunnat öppnas. Vidare hade studenterna sammanskockat sig nedanför på akademievärden och der stannat vid sina fattade inbillningar. Ledamöterna i konsistorium hade inder det stora bullret samlats och läto upp alla till sig kuratorerna för den skånska, olekingska och göteborgska nationerna, i afsigt att föreställa dem det högvigtiga och oefalla dem att öfvertala sina landsmän till en underdånig lydnad och hörsamhet, och icke med all sin timliga välfärds törspillande opponera sig mot konsistorii godtfinnande, hvil. set stödde sig på de k. konstitutionerna och högsta öfverhetens nådigste befallning, samt syftade på alla skickliga och dygdiga stulenters heder och välfärd. Kuratorerna svaade derpå, att de visst understodo att hos studenterna göra den försökning, såsom de örut visste sig dermed alldeles intet förrätta cunna. Konsistorium kunde icke heller i tt så förvirradt mål för närvarande annat röra, än att för kuratorerna låta publicera Kongl. Majt:s ofvan omnämnda vilja och örordning om oskickliga och lättjefulla stulenters utvisande från den akademiska soieteten. Under det kuratorerna voro uppe i konistorierna aftroppade större delen af studenterna ut ur akademie-gården i form af compani, fyra man högt neder åt torget. Då således ingen examen kunde företagas, ipplöstes konsistorium. En sådan gensträfvighet kunde naturligtvis cke opåtald få passera. Åtal anbefalldes, mdersökning inleddes och vice häradshöfding Vorrmark förordnades till aktor med tre laler silfvermynt om dagen. Under ranakningen berättade kuratoren för Göteborgs ation Ahlman, bland annat, att han den 5 Mars på morgonen hade sett en ibland tudenterna, med svart hår, den han icke sett örr, men som han af andra studenter hört ägas skulle heta Torlow och icke uti någon ation inskrifven var, hvilken (Torlow) då rofessorerna Anders och Magnus Rydelius nkommit på akademiegården ropat att den ore en hundsfått som gick upp (i examen). ?rofessorerna Rydelius fade då stannat och amtalat med studenterna, dervid isynerhet lekingska nationens kurator, prestmannen Tandorff, hade signalsrat sig och påstått tt studenternas privilegier blefvo violerade enom denna proceduren. När prof. Magus Rydelius hade frågat om ej Mandorff ar prest, och detta bejakats, så hade begge ydelierna förklarat att den var en skälm, om hade gifvit studenterna rådet, att uppitta sig emot consistorii ordres. Stud. Koch, göteb., beträddes hafva beättat, att när-han dagen före den då exaen skulle hållas, i sällskap med stud. Busch att gatan uppåt hade fältskären Scharf ätt i sin port och ropat åt dem och fastän e ej med honom voro bekanta, så hade de kväl gått in till honom för att förnimma vad han hade att säga; då hade Scharf erättat att två officerare voro inne i staen och besökt biskopen samt bhevärt eneci