Aftonbladet – 2 juni 1868, sida 2

Stå vi utan råd vid plågans fager, Och vår konst ej längre räcka vild, Hennes kärlek läkdomskrafter eger: Henne derför hör vår hyllning till. Till damerna vid filosofie doktorspromotionen i Land den 29 Maj 1868. Om i denna stund, då ögat hvilar Vid det mål, vi uppnått ha i dag, Tanken än en gång tillbaka ilar, Samlar ljufva minnens spridda drag — Flyger han ej först till hemmets salar, Till en öm och huldrik moders bild, Söker han i barndomslifvets dalar Bilden af en syster, god och mild? När till flykt han sina vingar höjer Uti framtidsrymåaen utan slut, . Hvar är målet, hvarvid helst Han dröjer Der han, tjusad. älskar hvila ut? Ack, hvarthän vår tanke ilar, strålar Leende Din bild mot oss i dag. Ty den bild, som Hoppet skönast målar, Bär också, o hulda, Dina drag. , Tid och utrymme saknas för att närmare Skildra den särdeles lifliga promotionsmiddagen, vid hvilken många vänskapsband förnyades och nya knötos, samt staden Lunds fest i Lundagård och gamla botaniska träd gården, vid hvilken man på ett särdeles märkligt sätt såg alla samhällsklasser representerade. Höga statsoch hoffunktionärer rörde sig der ganska tediot bland handtverkare och bondgubbar, bland hvilka man igenkände riksdagsmannen Jöns Pährssons breda figur; damer, som tycktes ha tömt hela den Kö benhavoska Östergadens förråder på eleganta saker, sågos bredvid bondtöserna i deras kuriösa folkdrägter. Många smärre episoder och taflor voro af stort intresse. Så t. ex. att se en och annan ung bekransad doktor vandra arm i arm med en bonde, hans fader eller broder, som sågo så lyckliga ut öfver den del äfven de fingo af hedern. Allt gick med en makalös ordning. Ingenting har under dessa dagar försports, som i ringaste mån stört festernas helgd. En särdeles lycklig omständighet med afseende på dessa fester har varit att de personer, som på ett mera framstående sätt skolat fungera vid dem, äro i besittning af utmärkta personliga egenskaper. Ingen kunde vid ett sådant tillfälle som detta bättre representera universitetet och stå i spetsen för anordningarne än professor Ljunggren, den fine estetikern, som med poetiskt sinne och utbildad smak förenar ett skarpt praktiskt förstånd. Filosofiska fakultetens promotor, professor Nybleus, förstod också att öfver mycket, som eljest lätt kunnat taga sig ut såsom stel ceremoni och tomma fraser, gjuta den värdighet och det behag som komma från en ädel, klar och harmonisk personlighet. Häradshöfding Ripa, såsom ordförande i stadens festkomite och doktor Westdahl, som stod i spetsen för studentkårens anordningar, förtjena beröm för det outtröttliga nit de utvecklat och för det i allo lyckade i det yttre arragementerpa. Till slut vill jag nämna, att jubelfesten framkallat en hel litteratur. Det förnämsta bland de arbeten som med anledning deraf utkommit är Lunds universitets historia. utgifven af M. Weibull och Elof Tegner. Prof. Linder har skrifvit en vidlyftig latinsk dikt i präktiga disticher. A. Hedner har skrifvit ett klingande latinskt ode, som han säger vara sin svanesång. Ända från Wien har kommit en af E. W. Helle författad Festgedicht, der det talas om Odin, Frey, Sigtuna, de gamla vikingatågen samt vårt folks nya härnadståg på vetenskapens och konstens fält.