Aftonbladet – 30 maj 1868, sida 3

I denna högtidlighet skickade majestätet ett bud till jernvägsstationen för att beställa plats åt sig, och klockan half tre reste han bort från all den herrlighet som ännu återstod, sedan han likväl först delat ut nägra glittrande Nordstjernor. Denna lilla episod störde några ögonblick den allmänna glädjen, men snart tröstade man sig och beslöt att fortsätta som man börjat. Studentkåren samlades å föreningens festsal och afsjöng Södermans kantat: Alma Mater Carolina, Dina söners offer tag! Och när sedan aftonens skuggor famnade land och stad, hväste raketerna upp i rymden och kastade tusentals mångfärgade stjertior ut till täflan med nattbimlens ljus. So r svängde lysande omkring och namnehiffrålade i briljanterad eld. De skandiska färgerna strålade först hvar för sig, men smälte sedan tillsamman i ett enda klart sken, som bebådade den skandinaviska nordens ljusa framtid. Tjugotusen menniskor jublade vid denna syn, och om bland dem fanns någon anti-skandinav, så insåg han tydligt att omvändelsens tid var inne. När midnattsklockan ljöd samlades man till en studentsexa, der glädjen var så lefvande, att till och med de döda språken väcktes till lif. Först när fåglarne i Lundagård förkunnade att morgonen var kommen skiljdes man åt, för att åter samlas den sista festdåagen. i Festens glanspunkt var den stora öfverraskningen vid filosofiska doktorspromotionen, då prokanslern på universitetets vägnar anhöll att få lemna krans och doktorsgrad åt prins Oscar i egenskap af författare och vetenskapens älskare. Hela församlingen kände sig rörd, men beklagade att kungen hade rest, ty annars hade kanske han också fått sig en krans som författare och vetenskapens älskare. Efter denna stolta episod kan man icke tala om något annat, ty den var kronan på den stora jubelfesten, som evigt lefver på historiens blad och i svenska folkets minne. Från Ystad har äfven ingått underrättelse om att man der bereder sig till en fest, fastän af annat slag. Den festen kommer att räcka blott två dagar och arrangeras efter kinesiskt mönster. Första dagen utdelas 50 käppslängar åt kustvakten Frisk, och andra dagen erhåller samme kustvakt ytterligare 50 käppslävgar. Hvilket herrligt spektakel!.... Det är med stolthet vi svenskar kunna visa l. på prygellagen och säga: Den är vår!... Det li är en heder för vårt land och för vår tid, att kunna framvisa en lag, som dömer enl! kostvakt till 100 prygel för ett jemförelsevis obetydligt subordinationsbrott. Denna dom borde öfversättas på kinesiska och abyssinska språken och sändas till Asien och Afrika, så att barbarerna der kunna se att de ega bröder och sympatiserande slägtingar äfven häruppe i norden. Säkert skulle solens herr broder då skicka en deputation till Skåne, med inbjudning till prygel-lagens försvarare att öfverflytta till Kina, med heder och värdighet af mandariner och som riddare af bastonad-orden. Apropos om militärer, så få stockholmarne i år icke något lustläger att roa sig med. Endast i beväringslägret är det lif och rörelse sedan några dagar. I tisdags morgse äcktes Ladugärdslandets invånare af trummor och skrål, och den som tittade ut genom fönstret fick se de muntra beväringspojkarne 1 i olika troppar tåga ut till exercisplatsen.; Stadsbeväringen hade trumma i spetsen, men pojkarne från landsbygden fingo nöja sig med en barsk fjerdingsman, som oupphörligt ropade: takt tu! takt och tu! eller en vördigZ länsman, som kuskade framför i en gammallt chäs, under det att skrindorna med matsäcks1 skrinen och påsarne följde efter troppen. f När beväringen rycker in, så går det lifligt till på de svenska landsvägarne, ty då vak-! nar det gamla Carolinska modet och ger sigt luft i glada sånger. Öfverallt der de draga 1 ( f I a I E fram komma stugornas invånare ut för att helsa den förbitågande skaran. Se jäntorna på backen, De vifta sitt farväl! Och ropa: Se beväringen nu kan han mu stoltsera Han svänger sig på klacken, Så glad uti sin själ, Ty han skall bli en kronans karl och lära exercera. Men så kommer exercisen i solhettan och diciplinen i lägret, och när de fjorton da-8 garne äro slut rycka beväringspojkarne ännu ( gladare ut än de ryckt in. ( Militärväsendet och teaterväsendet äro i q ! ( L l våra dagar så nära sammanhängande, att det icke bör synas stötande om jag direkte från beväringsexercisen går öfver till teatern, Operan har för alla resandekonstälskares skull åter upptagit Afrikanskan på repertoiren. Under inötning är Romeo och Julia, Gounods sista opera, der fru Jacobsson lär skola debutera i Julias parti. Man har påstått att den nya operan skulle gifvas redan denna termin, men vi tvifla dock att så sker, ty ongens snara slut och sommarens tidiga början äro talande skäl deremot. lir Jolins atskedsrecett lär vara bestämd till den 6 Juni, men som allt är föränderigt, så vilja vi icke ansvara för att den kommer att ega rum den dagen. Son vi förut nämnt kommer recettagaren då att appträda i samma roll som var hans debut, nemligen som Axel i.En Komedi, och dessutom i en af honom för tillfället författad pjes: På gamla dagar. Under den senaste tiden har publiken an hvarannan qväll tagit afsked af den populäre skådespelaren i flera af hans förnämsta roller, i Debutanten och hennes jar, i Nya garnison m. fl. Teaterstyrelsen ville att hr Jolin skulle upptri i de flesta af sina glansroller, bland andr ven i. Wermlänningarne, men som det hör till det omöjliga att under ett par månader zenomgå en tjugufemårig repertoir, så måste styrelsen afstå från sin begäran. Den lifligaste hyllningen erhöll hr Jolin af publiken da han för sista gången sjöng sina kupletter i Nya garnison, ty då regnade det blommor på afskedsstigen. I torsdags afton uppträdde fröken Lindqvist som Ottiliav i komedien Slägtingar, en roll der fru Hvasser nyligen skördat triumfer. Den unga skådespelerskan visade här, att hennes stora framgång icke berott på en tillfällighet, utan grundad på en verklig talang, som sträfvar framåt till högre utveckling. Publiken belönade hennes spel med bifall, och stämningen inom salongen var särdeles upprymd. Djurgårdsteatern har sedan den öppnades underhallit sin publik med den gamla repertoiren, men detta blott för att med så mycken större kraft kunna egna sig åt inöfvandet af Offenbachs operett Pariserlif, som nu är så långt framskriden, att den kommer på affischen någon af de första dagarne i Juni. Lannerska baletten ses fortfarande med nöje och bjuder också på rik omvexling. Först var det en stor sågobalett, sedan kom cancan och lifvade allas sinnen, vidare champagnegaloppen, der buteljer och glas dansade med hvaraun, och nu senast Fjärilarne, som flyga mellan skogs kulisserna, och som ungRAA pr SR MN EN rr as BR ; :