Aftonbladet – 30 maj 1868, sida 3

I kungaborgen bredvid Mälarstranden Satt Carl den Tionde en aftonstund; Hans tankar sväfvade mot himlaranden, Då från hans öga flydde hvilans blund. Än sinnets fröjd och än dess djupa smärta, Som klar och molnhöljd himmel på en dag Ommvexlande, kringsväfvade hans hjerta Och störde lugnet hos hans bättre jag. Han utl ag känt krigets alla plågor, Sett slagfält, öfversvämmade af blod, Och landet härjadt, städer uti lågor, Är det en konungs högsta ärestod? Jag kämpat har, uppoffrat dagar, nätter För krigarbragdernas och öärans glans, Eröfrat Polen och på Warschaus slätter Tillvunnit mig tre segerdagars krans, Gått öfver Bälterna på frusen bölja, Trängt fram till portarne af Axels stad Och stränderna, som Atgirs döttrar skölja Hvar sommar med sitt friska salta bad. Urnius Ö och Skånes rika skördar Jag slutit inom Gauthiods öppna famn, Det sköna Blekinge min spira vördar Och Hailand, Bohus bära Sverges namn. Se här ett mål, jag sträfvat att upphinna På segervinnarns od våg! kt att vi dsstäldt? z Frid icke krig, hans lösen var, Han ville icke, att eröfrarn lade Ett Brennussvärd uti rättvisans våg. Jag gör den store skaldens ord till mina Och följer deras vink från denna stund, Jag vill ej längre böra kulor bvina, Med suckar, jämmer, tårar i förbund. Ack komme fridens Härold till min sida! Hans bättre är än Oxenstjernas råd, Då skola icke folk och länder lida För grånad statskonst, list och ötverdåd. Jag ordna vill de landskap, som jag vunnit, Förbättra, lyckliggöra folket der, Och återtända facklan, som nedbrunnit I Saxos bygder, fordom klar och skår. För vetenskapen, konsten, religionen Jag lefva vill — ett skönt och berrligt lif — De gifva stöd och säkerhet åt tronen, Långt mer ån vapendån och riksdagskif. Så Wasas Åttling! straxt inför hans öga Står en Seraf med budskap skickad ned, Jag kommer, säger han, ifrån det höga Och ber dig vänligt, att du följer med. Hvad du nu vill får du ej sjelf uträtta, . Un not ör bruten; sum en vissmad ro9;