Aftonbladet – 28 maj 1868, sida 2

Östersund den 23 Maj: Ångaren Odin inkom hit i går på förmiddagen, varmed ångbåtskommunikationen på Storsjön är tt anse som öppnad för året. Storsjön har emelertid varit isfri hela veckan. Om väderleken kan intet annat sägas, än att den allo är den bästa man kan önska. I söndags norgon erhölls ett särdeles välgörande regn. Vårruket och sådden ha pågått med sådan flit unler veckan, att föga deraf torde återstå att verktälla. Svalan visade sig redan i början af veckan. — En beklaglig olyckshändelse timade rid Taberg sistlidne fredag. Några vid Jönköpings äroverk studerande ynglingar hade på morgonen vegifvit sig. ut på en botanisk exkursion-tills Taerg, och uppkomna på bergets spets hade en af lem närmat sig bergets kant så mycket att han, sannolikt fattad af svindel, störtade i bråddjupet, rån en höjd af ungefär 400 fot, och krossades döds. Den aflidne var son till regementsläkaen dr L. T. Sjöbeck i Wernamo. (J. B.) — Nidingsdåd. I söndags eftermiddag, omkring kl. half 3, anträffade några unga män från Linköping, hvilka voro ute på en liten lustseglats med segelbåt, under stark blåst och temigen hög sjö få Roxen, ungefär midt emellan Stjernorp och Tvärskogs udde, en ekstock med fastlästa åror drifvande vind för våg, och i hvilken befunno sig, liggande i en hög på botten af ekstocken, ej mindre än 7 barn, 6 gossar och 1 licka, af hvilka det äldsta var omkring 11 och det yngsta 52 år gammalt. Sedan de se; rlände kommit intill ekstocken, upptogo dei sin båt de i högsta nöd stadda och alldeles förskrämda samt genomvåta barnen och förde dem med sig till. staden till kyrkoherden Landelius, som, sedan dehunriga barnen blifvit mättade, välvilligt skjutsade lem till Wreta Kloster, der de voro hemma. Ansående orsaken till deras iråkade sjönöd, berättade barnen, att de omkring kl. -9 på morgonen begifvit sig till den sista ar Bergs slussar, för att meta, och att en drärg ditkommit i samma afsigt. Barnen fingo upp fisk, men drängen icke. Förargad deröfver, tog han barnen och. kastade dem, jet ena efter det andra, i ekstocken, hvilken han sköt ut i sjön och sprang sedan sin väg, lemnande sälunda de stackars små, alldeles redlösa åt sitt öde. — Ovanlig fångst. Ett för Södermanlands skärgård mycket sällsynt hvaldjur, tumlaren (Phocena communis Lesson eller Delphinus Phoceena Linne), fångades förliden söndag utanför Björksundsfjärden på det sätt, att det temligen stora, 5 fot 6 tum långa samt 127 skålpund tunga djuret, sannolikt i sin ifver att förfölja ett fiskstim kom upp på ett rund, hvarifrån det ej kunde göra sig löst, utan blef af tvenne fiskare, som bemärkte det ovanliga sjödjuret, ihjälslaget. — Akademiska föreningen i Lund. Man läser i Lunds Veckoblad: Under omtalande af de förberedelser, som -: öfverallt inom staden blifvit vidtagna för jubelfesten, nämnde vi sist några ord om den verksamhet, som utvecklats inom akademiska föreningen för att få dess salar i festligt skick samt lofvade dervid att något närmare detaljera de vidtagna förändringarne. Sålunda har under våren en tillbyggnad till föreningsbyggnadens nordöstra flygel blifvit uppförd, hvilken hufvudsakligen kommer att innehålla ekonomirum och rum. för betjeningen. Den norr om föreningsbyggnaden befintliga, föreningen tillhöriga, plan har blifvit inhägnad och är ämnad blifva den egentliga bakgården, hvaremot den gamla gården kommer att beläggas med huggen sten och förses med soffor och små flyttbara trädparterrer samt på så sätt blifva ett slags försal till nedre våningen af föreningen. Tillika har inom hus gasledningen blifvit ytterligare utvidgad, så att den nydekorerade festsalen numera erhåller sin belysning med gas, Angående salens dekorering och den tanke som vid densamma blifvit följd har välvilligt till vårt begagnande blifvit ställd nedanstående utförligare beskrifning ur Lund af Edv. Berling 1859—1868, hvilken vi här återgifva: Akademiska föreningens stora festsal har till jubelfesten 1868 erhållit en på en gång karakteristisk och storartad: dekoration, som förvandlat den till en den studerande ungdomens och-universitetets minnessal. I närmaste öfverensstämmelse med den prägel, det i djupa kassetter fördelade nu i salens stil-utsmyckade trätaket och de utmed de trenne sidorna fortlöpande gallerierna af trä med sina dubbla pellarrader gifva åt det hela, hafva väggarne blifvit dekorerade med träpanelningar, hufvudsakligen i ek, men äfven med inläggningar i andra träslag af olika färger. På den i mörk jacaranda inlagda, rundtomkring salen :löpande hufvudbjelke, som. uppbär gallerierna, ser man i buxbom inlagda namnen af de flesta bland dem, hvilka såsom lärare eller lärjungar på något utmärkt sätt hedrat lärosätet. Så läsas i fonden de fem stora namnen Andreas Rydelius, Sven Lagerbring, Esaias Tegner, Carl Adolf Agardh och ohan Henrik Thomander, alla på en gång lärare och lärjungar vid universitet. I kronologisk ordning representera .de hufvudskiftena af dess utvecklingshistoria från början af det förra århundradet intill vår egen tid. Midtemot öfver ingångssidan ser man namnet af Samuel -Pufendorf, den store filosofen och historieskrifvaren, repre-: sentanten af det första tidskiftet, och omkring honom på ena sidan Eberhard Rosenblad och Matthias Norberg, på den andra Johan Holmbergson och Carl August Hagberg, således de utmärktaste bland dem som, ej tillhörande kretsen af universitets egna lärjungar, såsom lärare spridt glans öfver detsamma, Emellan dessa båda namngrupper äro utmed galleriernas båda långsidor, i kronologisk följd efter inskrifningen, anbragta namnen af miversitetets ryktbaraste lärjungar under de förflutna århundradena: Denna namnrad begynner med Jesper Svedberg och Haqvin Spegel, de båda erkebiskoparne, som 1669 inskrefvos såsom studenter vid universitetet, och omfattar å långsidan till venster om den inträdande ungefär århundradet 1668—1768, till hör ger århundradet 1768—1868, hvarvid nu lefvandes namn emellertid äro uteslutna. Till antalet 30, representera dessa namn de olika riktningar, 1 hvilka universitetets lärjungar utgått till fosterlandets tjenst. Så äro krigarne representerade af Adam Ludvig Lewenhaupt segraren vid Gemauerthof, den latinske generalens, och Carl Gustaf Rehnsköld, segraren vid Frauenstadt; en gång studentkamrater (1671) blefvo de sedermera hyarandras häftiga fiender: nu stå här försonligt deras namn vid sidan af hvarandra. Statsmännen representeras af frihetstidens man Fredrik Axel von Fersen, som (1734) följde sin lärare Sven Lagerbring till Lunds universitet att här fortsätta sina studier och Johan Christoffer Toll, Gustaf III:s man, som tretio år senare (1764) inskrefs i studentmatrikeln. För de utmärkta embetsmännen står Matthias Rosenblad (1764); för de fredliga yrkenas män Rutger Maclean (1757). Utmärkt jurist äro utom David. Nehrmän-Ehrenstråle (1712) RT re een 5 nielle, att dröja qvar der tillsvidare och att vårda Celie med så mycken ömhet, att denna slutligen skulle uppenbara henne sin själs