Aftonbladet – 27 maj 1868, sida 3

1 döende af svält och feber. Theodor hade jagat ut honom ur Magdala. Han fördes till fältlassarettet. Alla fångarnes utseende var godt, endast kedpten Camerons helsa tyckes ha lidit starkt under fångenskapen. — Följande morgon skickades ett ultimatum till Magdala, hvilket fordrade öfverlemnande på nåd och onåd. Då Theodor icke ens till följd af detta öfverlemnade fästningen, beslöts stormningen, och på annandag påsk blef den; såsom redan är berättadt, verkställd till hela den civiliserade verldens tillfredsställelse. Magdala, om också i sin förra skepnad försmådt af Gobazye — hvilken, i förbigå-. ende anmärkt, icke gjorde engelsmännen rin— aste nytta, ja icke en gång lät se sig — ockade det till och med ännu sedan det blifvit en öde stenhög, till besittning. Två mot hvarandra fientliga drottningar kommo ridande till det engelska lägret, ppi qllda af förhoppningar att få det, den ena, Workeit, syster till Gallas aflidne konung Amada Beschir, hvilken ogerna ville afstå sitt rike till sin brorsdotter, som blifvit gg den andra en dotter till Amada Beschir, lät det icke bero blott vid ord; så snart de engelska trupperna börjat återtåget, tog hon med en stdelning infanteri och kavalleri platsen i besittning. Förtruppen började återtåget den 17 April, högqvarteret följde efter den 18. Fångarne deremot voro vid denna tid redan ett godt stycke förut; en stark eskort skickades med dem till skydd ända till Zula, men det berättades, att några tyskar voro sinnade att för längre tid slå sig ned i Adowa. Näaturligtvis längtade alla att uppnå sjön, ty om ingen strid vidare var att förvänta, hade de dock ännu många besvärligheter framför sig. Vädret, torrt och hett på förmiddagen, fuktigt på eftermiddagen och kallt på natten, föga omvexling i lifsmedel, mycket kött, litet mjöl, hvarken rom eller t8 eller socker eller grönsaker, slutligen den mest kännbara bristen, nemligen på vatten, göra icke heller återtåget till en lustresa. Annu under de britiska truppernas gvarvaro i närheten af Magdala började Wullugallas, nu befriade från sin fruktan för Theodor, att Ra sitt öfvermod luft mot de stackars fångarne. Desse hade nemligen sla—it läger vid foten af Magdalahöjden, för att erifrån småningom återvända hem. Detta läger och de olyckliga hemresandes karavaner kringsvärmades af de skurkaktiga Gallas I stora skaror. De röfvade och plundrade allt, drefvo bort boskapen, släpade qvinnor och barn i fångenskap och dödade alla, som rjorde motstånd, Icke en gång de. engelska mulåsnorna och förråden voro säkra för dem; 18 Gallas blefvo öre i sina skurkstreck och höllos fångne. I hvilken grad de skola bedrifva sitt ofog, sedan de engelska truperna, aftagat, huruvida icke förhållandena skola. bli-ännu värre i Abyssinien än under Cheodors lifstid, det får framtiden visa.