Aftonbladet – 27 maj 1868, sida 3

Re RT åa NA a DG dalen hade, väl förskansade i fästningen, afvaktat stormning, skulle framgången, om också icke tvifvelaktig, dock ha måst köpas med stor blodförlust. För att kunna klart följa händelserna, måste vi fortsätta, der de berättelser, som gå till skärtorsdagen -den.9. April, slutade. Man torde minnas, att i dem meddelades till slut, att expeditionen hade passerat den ytterst svåra Djeddafloden och stod vid flos den Baschilo,, omkring 18:eng. mil från Magdala. På morgonen den 9 gick hela första brigaden öfver den genom häftigt åskregn uppsvällda floden, sedan öfverste Phayre blifvit skickad förat, för att rekognoscera trakten och uppsöka en lämplig lägerplats för natten. Från den andra flodstranden :leddet två vägar till Magdala eller rättare sagdt, till Arogys. bergsplatå vid foten af Falla-S höjden. Den ena var den af Theodor .anlagda: vägen, hvilken. följde Arogy-dalen ett 4 stycke, men derefter tog af åt höger åt platån till. Men då det at strategiska skällr icke tycktes vara rådligt att följa denna väg, ! tog man den andra, som gick öfver flere, mellan: floden och Arogyplatån liggande höjder. Marschen var mycket besvärlig, dagen 8 förskräckligt het och-Vatten ingenstädes att n få. Ursprungligen tycktes afsigten ha varit 1 att kampera på den första höjden, men tilll0 följd af ett missförstånd ryckte öfverste Phayre b så långt fram, att -han befann sig i när-IP heten af Fahla och inom de der uppställda S kanonernas skotthåll. Detta gaf anledning! till striden. Theodor, som noga iakttagit fiendens anryckning, ansåg tillfälle erbjuda sig att göra ett godt byte och höja sina truppers mod. Derföre öppnade han nästan ge-l: nast, efter det rekognosceringstruppen visat sig på Höjden, kanonelden från Fahla, och samtidigt gjorde en stör. skara abyssinska trappor a da uppskattas: mycket. olika, somliga tala om 2000, andra säga 5000 man — ett utfall; Det var infanteri. och kavalleri, beväpnade dels med gevär, dels med lansar. Alla berättelser öfverensstämma i, att dessa vildar visade det största mod, att de förstodolC att va, handtera sina lansar och attryttarne Y förde sina hasar med stor: skicklighet. Med höga glädjerop mottogu. de ärr Eee fienden, som, understödd. ar..e do!va de dn skotten från Fahla och Islamgys..efe då på dem. Men besynnerligt nog förfelänv. fiendtliga kanonerna helt och hället sin vers kan, och ehuru enstaka kulor, tillverkade af en tennoch jernkomposition, samt stora stenar, hvilka äfven. afskötos ur: kanonerna, susade förbi tätt öfver truppernas hufvuden, voro de dock af temligen Oskndlig beskaffenha het. Bland engelsmännen sårades ingen enda, mn: men bland eget folk dödade de deremot flere. I no Theodor sjelf hade stannat er för att ha fa uppsigt öfver kanonerna; hvilka han tvangso de fångne handtverkarne att servera. Den be-til rykta le stora mörsaren, som gjort honom ett tä så oerhördt besvär, sprang vid första skottet. at Emellertid hade 7 Ddolska kompanier an-ha kommit till stridsfältet, hvilka på det skynd-D: sammaste uppställde sig i slagordning ochso med artilleriets hjelp illa tilltygade fienden. ell Snart var abysiniernes flykt allmän. Å en-lfa gelska sidan delades derefter bergbatterierna fö i tre afdelningar, 2 af deras kanoner skickaä-ku des med sappörerna förut, 2 stannade i cen-ka tern och 2 på högra flygeln. Trötta att onö-mi digtvis slösa bort krut och kulor stucko pun-bo jabees ned fienden med sina bajonetter. Un-ni der hela denna tid störtade regnet i ström-m mar ned. på de stridande, och nu började det at bli mörkt. -General Schneider hade just kom-1 on menderat en flankrörelse, för att derigenom jte afskära nästan hela den fiendtliga armenjde från återtgået, dåen order ankom från sirjS Rob. Napier att icke fortsätta förföljel-bo sen eller slösa bort ammunitionen. Alltsammans kan knappt kallas en strid, det var ett ni stort slagtande. Mer än 500 abyssinier lågoho döda på platsen och minst tre gånger sålde många blefvo sårade, under det att på den re: engelska sidan ingen blef dödad och endastsv 19 sårade, bland dem en officer. Bland delge fallna befann sig äfven den abyssiniska trupge pens öfverbefälhafvare, och konungen medgaf mi för fångarne, såsom man sedermera erfor, att de han förlorat sin halfva arme. Om detta också as icke numeriskt var alldeles riktigt, så öfver-A4 steg dock förlusten i verkligheten hälften. ;sk Iy ehuru många af dem som flytt åter-!Di vände till lägret under natten, för att icke llui falla i händerna på Wullugallas, var det dock da de tappraste af hans trupper, som hade hål-lid it ut i striden och stupat. de Anblicken af, Arogydalen följande morgon af var förfärlig. Öfverallt föll ögat på dessal se rysliga scener, som ett slagfält alltid erbju-ko der, och som skärtorsdagsstriden isynnerhet gr rbjöd. Bland högarne af lik utmärkte sig öfhj verbefälhafvarens lik genom kejsarens skjorta. ög Denna utmärkelse gjorde honom till sigtpunkt to ör månget skott, emedan man trodde att det hu rar Theodor sjelf. Omkring honom lågo sju nä fdingar, som måst med döden plikta för er! örsöket att åtminstone rycka hans lik urlinc iendens händet. lur Det nya HSnidergeväret har i slaget vidl Ol Arogy hållit profvet, deri instämma alla uppe stc vifter. Oupphörligt följde skott på skott, och! ta; en korrespondent säger, att fienden föll för!de dessa gevär likt gräs för lien: ke Natten efter striden, hvilken egentligen oli skulle skänka ae vederqvickelse ochmc hvila, förorsakade båda brigaderna, men ilmi synnerhet den första, många besvärligheter. Sedan trupperna kl. 4 på morgonen ätit en bil bit bröd och druckit en kopp te — många! mi hade icke ätit någonting på hela dagen —Ivo sedan de tillryggalagt en lång marsch ochho stridt hårdt, måste de gå till hvila utanlra jvällsmål och, hvad som nästan var värre, se utan något att skyla sig med. På en våtlut dag följde en kall natt. Törsten var för)sp några af manskapet så förfärlig, att de sökte; as afkyla sina tungor på de kalla, fuktiga ste-st narne. Eld, för att värma de genomfrusna lemmarne, fick icke heller göras upp, ty man l ter fruktade ett utfall om natten af fienden, enlyt farhåga, som just icke förjagades genom den M lifliga varsamheten på höjden. I dagbräck-m ningen voro alla på benen; den andra bri-so gaden hade emellertid kommit fram och bela; fallning inträffat att hålla sig beredd tilllvä stormning. Men anfallet mot fästningen skulle vi dock icke ske genast. un Theodor hade sett, huru hans tapprastelär trupper föllo för ett betydligt ringare antalstil händer och huru hans kanoner icke förmådde re tillfoga främlingarne den ringaste skada. Han sj såg, huru förtroendet till -honomhos saterde stoden af krigarne gifvit vika, huru hans pa prestige försvunnit. Derföre sökte han ut-ni verka förmånliga vilkor för sig. Med skän-ly ker af oxar och fär skickade han två par-!m lamentärer till det fientliga lägret, hvilkalell skulle erbjuda öfverbefälhafvaren alla fån-di garnes utlemnande, om han ville gå in på att Nera Theodor vid återeröfringen af hans ar rike. Högljudda a skallade i engelsut männens led, då de på f. m. den 12 Aprilltr sågo ett litet antal personer stiga utför Mag-!m dalas höjd, bland hvilka en britisk uniform fö och en fredsflagga kunde urskiljas. Det varst a höfdingar från. ej yjtnant Pric vilka undechandlin-)öf gen blifvit anförtrodd. Mot middagen åter-nc inde de med svaret, att Theodor utan vil-Pi kor måste utlemna fångarne och, öfverlemna C: sig sjelf åt drottning Victoria. Ännu en gång skickade Theodor parlamentärerna till lägret, men sir Rob. Na;ier gaf dem samma svar, och sorgsna återvände de i fångenskapen, då de på vägen mötte kapten Cameron, hr Rassam och alla andra. med undantas af hr