Aftonbladet – 27 maj 1868, sida 2

nare, och då de rest, följde hon mig ned i trädgården för att säga mig allt möjligt godt om sin granne. Jag vet nu bestämdt, sade hon, att jag varit orättvis och enfaldig. Celie Merquem är en engel.. Det är hos henne någonting fint, behagligt, ja, nästan moderligt. Också tänker jag reparera mitt fel och göra som alla andra; tillbedja henne. Och allt detta, sade jag leende, emedan hon anskaffat dig ett och sagt om dig mycket mera godt än du förtjenar. Hon har alls icke anskaffat mig något parti; det besväret tänker jag åtaga mig bjelf, ifall det någongå g skulle falla mig in; men hon har uppsökt åt mig en tillbedjare; något som jag sjelf aldrig skulle gjort. Jag trodde det skulle vara lei t att hafva en sådan, men jag bekänner uppriktigt att det är ganska nöjsamt. Man kommer ifrån sina gciller, ens tankar får full sysselsättning, man upj ochy det afallt, man kommer sig icke mera för att ha tråkigt. Också behagade du anmärka att jag vumera är den älskvärdaste flicka man kan tänka sig. Händelsevis har jag kommit ihåg att jag i dig eger en god vän. Jag. skull således gerna önska att göra dig någon tjenst; att trösta dig i dina bekymmer eller att gyona din unga kärlek. Hvad pratar du nu för slag! Gud vet hvarifrån du tar dina ider. Jag ser klart, lita på det, min kusin: Antingen är du dödligt förälskad i mademoiselle Merquemy eller också vet jag icke hva: Jag säger Snarasi det, sköna kusin Na, da är det I mig du är betagen?a Gud bevare mig! Mig också, ty je känner på mig att d. skulle bli en ganska trakig älskare. Då tyo