Aftonbladet – 26 maj 1868, sida 3

Hr I var fastmuradt i rökgången. Protokollet för denna dag säger vidare: Vittnesmålen upprepades och vidkändes, hvaruppå såväl vice häradshöfdingen Djurberg och kanslisten Eisen som handlanden Evensen hvar för sig förmälde, att vidare bevisning i målet ej af dem åberopades; och förklarade härefter vice häradshöfdingen Djurberg och kanslisten Eisen hvar för sig att, då af den hållna undersökningen framginge, att ifrågavarande vådeld antagligen icke haft sitt .-Jupphof från ofvan omförmälda jernkamin, eller dess rörledning, och i heller några omständigheter förekommit att Evensen genom vårdslöshet eller försummelse eldskadan vållat, ombuden saknade skäl att mot Evensen framställa några ansvarseller ersättningspåståenden i målet. Och I skulle målet, för åklagarens slutliga yttrande, uppskjutas till den 25 Februari. Då målet nämnde dag påropades, förmälde allmänna åldagaren, stadsfiskalen C. Silfversparre, I sig sakna anledning att mot hr Evensen föra nåI gon talan för vållande till den timade eldskadan; och fann rådhusrätten skäligt låta bero vid de af låklagaren samt ombuden i målet afgifna slutliga I yttranden, hvadan rådhusrätten förordnade att målet skulle uti rättens diarium afskrifvas. I Sedan sålunda denna undersökning, efter attha pågått i3 månader, ändtligen slutats och I deraf framgått, hvilket äfven ombuden från I brandstodsbolaget sjelfva inför rätten medgi I vit, det hr Evensen hvarken genom vardslöshet eller försummelse eldskadan vållåt, skulle Iman tro att ej något särdeles hinder bort uppstå, för att bolaget skyndsammast skulle I med den brandskadade söka uppgörelse, hvarI vid endast en enda omständighet numera tyckItes vara att iakttaga, nemligen huruvida hr Evensen för högt uppgifvit sin förlust. Härom hade likväl under de tre månader undersökningen pågått ingen framställning från bolaget gjorts och ej ens ett ord derom nämnts, med undantag af ombudet häradshöfding Djurbergs ofvan anförda yttrande inför rådhusrätten den 14 Jan, att ersättningsanspråket 15,800 rdr för det närvarande vore under pröfning och beroende af förevarande ransaknings utgång. Bolaget lät afhemta hr Evensens böcker och återlemnade dem efter nio dagar utan att heller då göra något erbjudande af ersättning och skulle derefter vid det ena sammanträdet efter det andra efter egen uppgift atgöra frågan om ersättningen, men tidsutdrägt var den enda följden. Hr Evensen hade nödgats. hemföra hvad som återstod af det förstörda varulagret, emedan egaren af boden uthyrt densamma till annan person, och som kort efter eldsvådan tvenne ojäfviga personer, män af facket, värderat denna återstod och uppskattat densamma till ett högsta värde af 250 rdr rmt, ansåg sig hr E. kunna och böra erbjuda bolaget samma summa, utan att bolaget skulle. kunna anse detta erbjudande för lågt, helst de båda förenämnde personer, som förrättat besigtning å det skadade lagret, oaktadt de sjelfva voro cigarrfabrikanter, uti besigtningsintyget uttryckligen förklarat, att de till det: uppgifna priset ej ville köpa lagret. Då hr kvensen härå ej erhöll. något svar, tillbjöd : han kort derefter bolaget en köpesamma af 500 rdr, men erhöll ej heller derå annat svar, än att några dagar derefter en person komtill honom, presenterande en fullmakt af följande lydelse: Fullmakt för hr OC: E. Pohl att å Stockholms stads brandstodsbölags till försäkring af lösegendom vägnar af hr H. Evensen emottaga den tobak m. in. som vid eldsvådan hos honom blifvit skadad och hvarföre han fordrat ersättning för att samma å offentlig auktion försälja. Stockholm den 2 April 1868. 0. F. Hallen. Ofvannämnde hr Pohl emottög och qvitterade det skadade lagret och försälde det sedermera för bolagets räkning den 18 i samma månad å offentlig auktion, hvarförinnan cigarrlagret likväl ompackades i nya lådor. Annu hade likväl ej bolaget funnit sig föranlätet göra någon framställning till hr Evensen i afseende på liqviden, hvilket först skedde en tid derefter, då bolaget erbjöd honom en ersättningssumma af 10,000 rdr. Då hr Evensen, i betraktande af den långa tid bolaget lyckats uttänja detta mål, såg föga hopp om att detsamma snarligen skulle komma att afgöras, fann hän sig af nödvändigheten manad att göra nedsättning och erbjöd i följd deraf att inskränka ersättningsanspråket till 12,000 rdr, för att derigehom få ett slut på saken. Derå afgaf slutligen direktionen den 4 innevarande månad det svar, att hr Evensen skulle bekomma de äskade 12,000 rdr, dock med det vilkor att han skulle åtnöja sig med att såsom full liqvid mottaga halfva summan kontant och återstående 6000 rdr i Stockholms stads obligationer, beräknade efter deras nominalbelopp, ehuru deras 2 pris i marknaden e högre än 92 proc:t, och således vid försäljning skulle lemna en förlust af 480 rdr. Hr Evensen tvekade naturligtvis att ingå på denna besynnerliga proa position, men sedan hans juridiska biträdel ts uttryckt den farhåga, att bolaget skulle kun-1 na ännu länge draga ut på tiden och förA hälla liqviden, antog han densamma likväl slutligen. a Vi äro fullkomligt öfvertygade att brandstodsbolagets direktion trott sig handla iboagets intresse genom att söka till minsta möjliga belopp nedtvinga dess ersättningsskyldighet; men. det kan dock vara -tvifvelsktigt huruvida: förtroendet till ett bolag tärkes och allmänheten uppmuntras att gevi om -brandförsäkring skydda sig mot förlust st ve eldsolycka derigenom att dess försäkringsagare utsättas för långvariga trakasserier ph; ch ändtligen nödgas, för att få ett slut på u lem, åtnöja sig med godtyckliga nedprutninri ar af ersättningsbeloppet och ett liqvida-öf ionssätt, som medför ännu ytterligare förast. Men saken har äfven en annan sida. enom att göra svårigheter för brandskade-Å rsättningars utgifvande utkastar ett brand-af todsbolag, som sålunda förfar, ganska lättnc nisstanka mot försäkringstagaren, att hanst ske handlat redbart och samvetsgrannt vid ppskattningen af sin förlust, och en person, 2 om bhfvit hemsökt af vådeld, kan således, ill råga på olyckan, få sin heder och sitt)1( redborgerliga anseende fläckade. Det ärl tan allt tvifvel en försäkringsgifvares rätt, )1 ch då det är en direktion, som förvaltar ett de olags angelägenheter, så är det hennes pligt,P vervaka att icke ersättningar utgifvas ill högre belopp än som motsvarar timadFi kada. Men då tvister i detta afseende upp-H tå, synas de böra genom rättegångar och rderingar i laga ordning afgöras, och för-len ikringsgifvaren derefter utan dröjsmål och hy rakasserier utbetala det belopp, till hvilket fe kringstagaren funnits vara berättigad.sa nst synes det böra ifrågakomma, att för-ni ikringsgifvaren begagnar sig af den förlä-M enhet, hvari en brandolycka måste fö At bbt dala kn nn Joni ng tr TI RR RA ket Or KAN