Aftonbladet – 26 maj 1868, sida 3

nskra ilhar den 16 dennes tagit sig sjelf afdaga ges e : o : e I Strasser, hjelten från sorgdagen i Arad 1849, i slnom hängning i Elisabeth-hospitalet i Pesth. Huru Stockholms stads brandstodsbolag till försäkring af lösegendom beN handlar försäkringstagare. Ett mål, för hvars behandling vi hittills ej redogjort, under afvaktan af dess slutliga utgång, har alltsedan sistl. höst varit an Ihängigt mellan ofvannämnda bolag och tobakshandlaren H. Evensen här i staden. Efter den eldsvåda, som natten till den 20 sistl. November utbröt i den af hr Evensen för sin handel förhyrda lägenhet, huset n:r 8 Slussgatan å Södermalm, och hvarvid en stor del af hans derstädes befintliga lager af cigarrer, tobak m. m. blef dels genom elden, dels genom vatten och rök förstörd, hölls ransakning i poliskammaren den 21 i samma månad. Såväl vid målets handläggning derstädes vid tre ransakningar, som för dess vidare behandling å rådhusrättens fjerde afdelning, skola vi till en början lemna en kort redogörelse, grundad på oss föreliggande pro:Itokoll såväl från öfverståthållareembetet för polisärenden som från rådhusrättens fjerde Jafdelning, och derefter öfvergå till några uppgifter om bolagets åtgöranden efter det målet ur rådhusrättens diarium afskrifvits. Vid polisransakningen den 21 Nov. förekom hufvudsakligen följande: Poliskommissarien J. E. Norrlin inlemnade rapport om eldsvådan, hvari den förmodan uttalades, att eldsolyckan uppkommit genom någon bristfällighet å det rör, som från den i boden varande . kaminen ledde till en i öfvervåningen befintlig kakelugnspipa. Såsom ombud för Stockholms stads brandstodsbolag till försäkring af lösegendom hade vice häradshöfding. OC. Djurberg infunnit sig och å Stockholms stads brandförsäkringskontors vägnar kanslisten H. Eisen, af hvilka den förre upplyste att handlanden Evensen hade sitt varulager i bolaget försäkradt för ett värde af tretio tusen riksdaler riksmynt. Inkallade vittnen hade samma förmodan om Jeldens uppkomst som i den lemnade rapporten framstälts. Polisransakningen den 23 Nov.: Skorstensfejaren F. A. Söderling och skorstensfejaregesällen I. Palmgren ansågo eldsolyckan ha uppkommit till följd af felaktighet i kaminröret eller att detta varit anbragt för nära en i boden befintlig hylla, hvarå cigarrlådor varit förvarade. Hr Evensen upplyste, att eldning i kaminen ej egt rum senare är kl. 6 på eftermiddagen och att då han och hans 13-årige son vid pass kl. 10 på aftonen aflägsnade sig från boden, hade de ej kunnat förmärka något af den beskaffenhet, som kunde gifva anledning till eldsfara. Han uppvisade dessutom utdrag af handelsoch ekonomikollegii protokoll, hvaraf inhemtades, att kollegium medgifvit honom rättighet att i boden uppsätta en jernkamin; dock un vilkor och förbehåll, att jernkaminens rökri roges in i en af ålder anbragt kakelugnspipa och ftt kaminen ställdes på en eld--. stadsplan, som skulle framskjuta tolf tum framför J eldöppningen. Polisransakningen den 26 Nov.: Af poliskommissarien Norrlin och skorstensfejaren Söderling verkställd besigtning, rörande kaminens uppsättning, gifves den upplysning, att kaminen blifvit placerad på en stenfot af I fots höjd, men att den i ofvannämnda kollegii resolution föreskrifna eldstadsplan, som skulle framskjuta 12 tum framför kaminöppningen, derstädes ej blitvit anbringad. — Härefter hänsköts, på befran af brandstodsbolagets ombud, hrr Eisen och )jurberg, undersökningens vidare fortsättning till dhusrätten, der målet första gången handlades de afdelningen den 14 Jan. innevarande ar, hvarvid hufvudsakligen följande förekom: Häradshöfding Djurberg uppgaf, att hr Evensen i ersättning för den der af hans till trettio tusen riksdaler hos brandstodsbolaget till försäkring af lösegendom brandförsäkrade varulager, som genom branden förstörts, begärt femton tusen åtta hundra riksdaler, hvilket anspråk för det närvarande vore under pröfning och beroende af förevarande ransaknings utgång. Uppgaf badaremästaren J. O. Abrahamsson, egare till huset, hvari den af hr Evensen förbyrda boden var belägen, det han icke hade någon ansvarseller ersättningstalan att i målet föra. Undersökningen vid rådhusrätten den 21 Januari: Stadsarkitekten L. Hedin, som jemte rättens ledamöter föregående dag å brandsftället förrättat besigtning, gaf tillkänna att han hyste den förmodan, att ifrågavarande vådeld icke skäligen kunde anses hafva uppkommit genom eldning i den omnämnda kaminen, då elden syntes varit häftigast och gjort den största skadan uti det längre från röret belägna kontorsrummet. Poliskommissarien Norrlin och skorstensfejaren Söderling förmälde, att de efter den besigtning, som senast skett, och dervid upplysta förhållanlen icke ansågo sig kunna bestämdt intyga att elden börjat i saluboden såsom de till en början intagit. Sedan kanslisten Eisen anfört att; vid ransakningens handläggning i poliskammaren, någon af skorstensfejaren Söderlings arbetare uppgifvit att ;igarrlådor varit uppstaplade på afstånd af endast n tum från kaminröret, samt Evensen bestridt lenna uppgift och förmält sig vilja styrka, att let i den murade rökgången sittande mindre röet vore derstädes fastmuradt, anhöllo brandstodsvolagens båda ombud att öfriga i poliskammaren detta mål hörda personer måtte varda kallade utt iakttaga inställelse, för meddelande af de uppysningar, som de kunde hafva att deri afgifva. Undersökningen vid rådhusrätten den 4 ebruari: Kanslisten Eisen anhöll om upplysning, huruida vid den besigtning, som af rättens ledamöter ärvaro af andra personer, hållits uti Evensens genhet, utrönt blifvit om den förut i målet Den sjutioäårige skarprättaren Mathias mförmälda jernkaminen blifvit uppsatt i öfvernsstämmelse med de af handelsoch ekonomiollegium meddelade föreskrifter; i anledning varaf kanslisten Fisen nu underrättades, att82 tadsarkitekten L. Hedin vid besigtningstillfället i erörda afseende utlåtit sig, att kaminens rökgång arit i behörigt skick, samt att kaminens eldstadslan väl icke framsköte tolf tum framför eldöppingen, såsom kollegium föreskrifvit, men att vad i sådant afseende uraktlåtits, dock ej varit f beskaffenhet att ens i någon mån bidraga till en eldfara, som gifvit upphof till nu ifrågava-ich ande brand,. Inkallade vittnena, hrr Nordström och Rossman, amt poliskonstaplarne Olsson, Grönbagen och indahl, hvilka kort efter eldens utbrott biträdt ed släckningsarbetet, förmälde sig ej kunna uppMC ifva orsaken till eldens uppkomst. Skorstensut: tlidet år verkställt sotning i Evensens salubod, örmälde att det i rökgången sittande mindre röet varit löst instucket i skorstenspipan och der istadt blott med en inslagen spik samt att vittarelärlingen C. N. Berg, som den 11 Oktober ocI et jemväl utan svårighet borttagit berörda spik,Sk: ervid röret nästan af sig sjelft nedfallit; att vittstå et efter slutad sotning med lätthet åter insatt ret, hvarjemte vittnet på den gångna eden inrgade, att omförmälda rör vid ifrågavarande Ifälle icke varit fastmuradt. Vittnet tillade erjemte, på tillfrågan, att cigarrlådor varit uppIda på den hylla der skorstenspipan utmynnade, å ömse sior om det till skorstenspipan ledande aminröret, men att vittnet, i afseende på afstånet mellan lådorna och röret, ej kunde lemna nan upplysning, än att en vid sotningen begagad snusfjerding med omkring 10 verktums diaeter varit uppställd å hyllan, och afståndet melmn fjerdingens yttre kanter och cigarrlådorna ade då utgjort omkring 1!. verktum å ömse sidor.