sidan, och dessa vägar voro så tränga, att endast en mulåsna i sender kunde passera dem, och hvar och en af dessa vägar ledde till en stark, väl tillbommad port. Den norra porten, beherrskad af positionen Schilasse, var den, genom hvilken engelsmännen beredde sig inträde. Första bombardementet öppnades af de avantgardet medföljande tidningskorrespondenterna, och till på köpet med Theodors egna svåra kanoner, hvilka desse hrr först upptäckte, väl laddade och riktade mot engelsmännen. Genast vändes de 8 kanonerna mot Magdala och afskötos. Olyckligtvis kom emellertid, just som hjeltarne oda Tböstepp att affyra ett skott, som — derom voro alla eniga — ovilkorligen måste döda någon (hittills hade detta icke lyckats, tack vare Theodors oskadliga krut)en ordonnans framsprängande från högste befälhafvaren, hvilken inställde denna dilettant-konsert. Framemot kl. half 3 började det egentliga bombardementet, och efter två timmars kanonad gafs befallning att storma: Trupperna klättrade uppför den till porten ledande, branta stigen, men funno såväl porten som det densamma omgifvande pålverket fullkomligt oskadadt af kulorna. Pallisaderna måste derför öfverstigas med hjelp af stegar, för att från båda sidor kunna angripa porten och drifva försvararne tillbaka. Ingången spärrades af 2, omkring 10 fot från hvarandra stående portar; rummet mellan dem var fylldt med stora stenar. Såsom karakteristiskt förtjenar anmärkas det ingeniörkåren, då den med möda hade arbetat sig upp till dessa portar, fann att man glömt medtaga krut och andra sprängmaterialier. Härigenom fördröjdes stormningen en half timma, till dess man beslöt sig för att öfverstiga pallisaderna; Om än kanonaden icke hade medfört åsyftad verkan, hade den: dock drifvit försvararne tillbaka; endast 6 höfdingar höllo med verkligt dödsförakt stånd mot angriparne. De voro emellertid för få för att kunna bibehålla positionen; de föllo på sina poster. Theodors lik fann man icke i närheten af. porten, der höfdingarne fallit, utan det låg ensamt, på en något aflägsen kulle. Det är en underbar ironi af ödet, att Theodor med högsta grad af sannolikhet beröfvat sig lifvet med en af de pistoler, hvilka drottning Victoria hade förärat honom såsom ett tecken på sin tacksamhet för den godhet, han visat hennes tjenare Plowden,. Så lyder inskriften på den 6-pipiga revolvern. En afdelning engelska trupper höll vakt vid liket, till dess detsamma — på e. m; den 14.:— begrofs i Magdalas kyrka. m Theodors grymhet bar bårhuset i Magdala vittnesbörd; i detsamma lågo två högar af ruttnande menniskolik, liken af 300 fångar. Dagen före striden nedstötte Theodor dem alla: med egen: hand: På eftermiddagen den 17 April stacks fästningen i brand. De i höjden upphvirflande eldoch rökpelarne förkunnade de förvånade invånarne att deras förtryckare fallit, att hans förr :skräckinjagande borg hv blott var ett skrämskott för små barn. Staden i och för sig var högst ointressant; den bestod af de vanliga hyddorna, mest byggda af trä och gräs, med kägelformiga halmtak. Icke en enda byggnad, om icke möjligen Theodors palats och kyrkan, afvek från den allmänna byggnadsstilen. Den senare stack utaf derigenom att hon var den simplaste och smutsigaste, som man sett under hela expeditionen, under det att palatset en dast derigenom skilde sig från de smutsiga, hälmbetäckta hyddorna, att det var två vå ningar högt och betäckt af ett platt, icke kägelformigt halmtak. I detta palats fanns ett antal europeiska lyxartiklar, pianos, -orgelharmonier, speldosor, patroner för kammarladdningsgevär och en massa af andra föremål. Krigsbytet är öfver all förväntan litet. Man trodde att Theodor åtminstone hade egt guldoch silfverskatter; var denna förmodan riktig, måste de hafva försvunnit. Några värdefulla kuriositeter har man emellertid funnit. Afven Theodors son har man i sitt våld. General R. Napier har för afsigt att ställa honom under dr John Wilsons — en prest i Bombay — öfverinseende. Bland de öfrige infödde äro endast de båda drottningarne nämnvärda. Den ena, Theodors lagliga hustru, visade sig i allo vara en motsats till sin herre och man. Hon är ett fruntimmer om 26 år med nobelt utseende, ljus hudfärg, lifliga ögon, väl formad örnhäsa och vackra händer. Mesta uppmärksamheten väckte hennes undersköna hår, som I rika lockar föll ned på axlarne. Hennes ägt var den i landet brukliga, hvita bomullskädningen, sammanhållen kring höfterna med en gördel. Den andra : drottningen, Theodors favorit, var fetlagd, med mörk hudfärg och sinnliga ansigtsdrag. EENEEKESRTRUE NERE