han ville säga: grymma! är det väl bara sorbet jag begär? Man skildes åt helt borgerligt bortåt kl. 12. Vagnarne voro redan framkörda. Dessa hemresor en vacker sommarnatt äro förtjusande. Man säger hvarandra farväl, man pratar ännu några ord vid vagnsdörren eller med foten redan i stigbygeln, alldeles som om det gällde en riktig resa, Hästarne bli otåliga, hundarne skälla, tuppen gal och taer ljusskenet för morgonrodnaden. Man ör igenom grindarne under prat och skämt; småningom försvinner man 1 skuggorna och hvarje Pag rullar bort med sina två lyktor hvilka, likt stjernor, ibland bortskymmas, ibland åter tindra fram genom det mörka lummiga buskaget. Nå, säg nu, frågade mig Ernestine då vi kommit hem, hvad tycker du om henne? Ja, för all del, säg oss det, instämde tant. Jag förutspådde att du skulle bli förtjust i min vackra granne; har jag bedragit mig? Nej, bästa tant, tant har varit en verklig profetissa. Jag tillber henne; jag är alldeles betagen; jag tillhör henne för alltid. Sakta, sakta, du skämtar, förmodar jag! Visst icke. Jag tillber henne med den mest värdiga och rena känsla och jag tror aldrig hon kan ingifvå en annan. Någon passionerad kärlek tyckes hon ej kunna framkalla, ej heller skänka; men den vänskap, hon inger, är hastig och oemotståndlig. Jag upptager;, inely I tine är s ev stär , svarade mig min kusi hon har just i dag upptäckt en sak, nemli-! gen att mademoiselle Merquem är en förträfflig menniska. ;Hör man bara pås, utropade tante för