Magdalas stormning och förstöring. De länge väntade närmare underrättelserna om denna tilldragelse ha nu ingått till London. De äro hufvudsakligen af följande innehåll: Allt tvifvel om, huruvida Theodor föll i striden eller med egen hand beröfvade sig lifvet för att undgå en neslig fångenskap, är nu häfdt. Sakkunniges förklaring, att det skott i munnen, som vållade den djerfve barbarens död, icke kunde härröra från främmande hand, har bekräftats genom en soldats vittnesmål, som svär på att han åsett sjelfmordet, hvilket -ock Theodors våapendragare intygar. Den sistnämnde redogjorde äfven noga för sin herres uppförande under de sista timmarne under engelsmännens anfall, mot hvilket den annars så fruktade tyrannen höll stånd endast med några få trogna. Två gånger utbröt myteri bland de mest framstående höfdingarne och deras följe. De vägrade att strida vid kejsarens sida och äfven att följa honom på hans flykt; de beslöto att utlemna honom till fienden, men de hade icke mod nog att utföra detta sitt uppsåt. Endast några få, tem till antalet, höllo stånd vid hans sida till sista ögonblicket, och det är förundransvärdt att dessa män, beslutna att sälja sina lif så dyrt som möjligt och i besittning af goda vapen — de hadej omkring ett dussin goda engelska kammarladdningsgevär — icke tillfogade den på obanade stigar anryckande fienden betydligare skador, ty af alla föreliggande berättelser visar sig, att vägen till fästningen med framgång skulle ha kunnat afspärras af några få beslutsamma män, och att det endast var den bland trupperna rådande allmänna mod: lösheten som gjorde segern så lätt för engelsmännen. Närmare 50 punkter mellan Fahla och Magdala hade möjhggjort ett häftigt och verksamt motstånd, och sjelfva fästningen, skyddad af branta klippor, var tillgänglig ndast från två håll, från norra och södra! TT ESR a a a TR