Aftonbladet – 23 maj 1868, sida 3

bifallit äfven denna önskan, utan att någon litte , rär auktoritet i eget land derom behöft utlåt SIg.n Tin svar härå meddela vi hr Klemming embetsskrifvelse till k. senaten, om hvilke skrifvelses afgående meddelande tillika gjor des till universitetsbiblioteket i Helsingfors IDet blir förmodligen efter läsning af skrif velsen klart för hvarje rättsinnig, huruvide hr Klemming velat tillsmickra sig en per sonlig ynnest — eller om han skrifvit i fä derneslandets, i vetenskapens, i den svenske litteraturens intresse, Till kejserlige senaten för Finland! Enligt vederbörligt af k. kammarkollegium gif vet tillstånd genomgick jag år 1862 den i des förvar befintliga stora samling af räkenskapsbö ker från 15 och 1600-talen, i afsigt att för k. bi blioteket löstaga sådana omslag, hvilka, härstam mande från de under reformationen förstörda per gamenthandskrifter och tryckta böcker, egde svensk intresse eller annan märklighet. Sålunda aftogos äfven flera omslag från de handlingar, hvilka ett par år senare, eller 1864, öfverlemnades till kej. serliga finska senatens arkiv, på grund af freds traktaten den 17 (5) September 1809. Bland dessa befann sig dock, enligt muntligt meddelande af arkivföreståndaren dr Bomansson, ) en räkenskap, hvilken genom någon tillfällighet, hvars anledning och beskaffenhet jag icke kan utforska eller förklara, blifvit under detta mitt mödosamma och långvariga arbete undandragen min behandling och sålunda fått behålla sitt omslag, hvilket befunnits utgöra ett fragment af just den skrift, som min forskning i främsta rummet gällde — nemligen boken om konungaoch höfdingastyrelse, hvaraf ingen gammal handskrift var känd och hvars äkthet derför länge varit omtvistad. På sådant sätt har detta blad, som, enligt jemförelse med en annan codex af samma hand, är skrifvet i Wadstena kring 1430—40, vandrat till ett främmande land, för hvilket det har intet närmare intresse, då det deremot i historiskt, litterärt och språkligt hänseende är oupplösligt fästadt vid Sverge. Då dessutom eganderätten icke billigtvis lär kunna grundas på 1809 års fredstrakat, enligt hvilken visserligen de Finland rörande handlingarne skulle utlemnas, men ingalunda sålana handlingarnes omslag, som hafva uteslutande ärde för Sverge, i hvars skön och rätt det stått tt att behålla dem; då således innehafvandet ör närvarande endast beror på en olycklig och lind slump, tillåter jag mig vördsamligen och ödnjukligen till kejserliga senatens upplysta pröfing hemställa, om icke det skulle finnas med en vögsinnad uppfattning af sakförhållandet enligt, ch finska styrelsen värdigt, att återställa detta lad till sitt rätta hemland; hvaremot jag med acksamhet kunde, om så åstundas, lemna en foografisk kopia, som med fullkomligaste trohet ch tydlighet återger originalet, ja till och med i issa fall, för de utskrapade raderna, öfverträffar etsamma. Skulle en sådan högsinnad uppfattning göra sig ällande och få tillämpning äfven på de öfriga venska pergamentomslagen, till antalet tolf (—3 nkla blad), hvilka blifvit löstagna från de ur k. ammarkollegium aflemnade handlingarne och nu efinnas i kejserliga Alexanders universitetets biliotek, vore detta en åtgärd, som väl icke inneäre någon uppoffring i jemförelse med de för: inland vunna tusentalen af handlingar. Såsom analoga exempel må det slutligen tillås mig anföra, att från Norges riksarkiv hafva ligen två blad af en uråldrig vestgötalag blitvit emnade till k. biblioteket; äfvensom att jag elf haft tillfälle lemna ett par sådana fragment finskt intresse till kejserliga universitetet i elsingfors. Stockholm den 8 Oktober 1867. Det kort derefter af k.-senaten lemnade fallet till denna framställning kunna vi ke finna vara annat än högsinnadt och ttvist, om än annorlunda visar sig för en sidig uppfattning och förutfattad mening.