Aftonbladet – 22 maj 1868, sida 2

James-Hall, har nyligen en sammankomst hållits, hvilken bivistades af hertigen af Northumberland, lord Colchester, grefve Harrowby, erkebiskopen af Canterbury, lordmayorn och biskopen i London, biskopen i York, biskopen i Oxford samt domprosten i Westminster. Detta är hvad man kallat kyrkans möte. Hurudana resolutionerna kunna ha varit på detta möte, hvars betydelse man icke får underskatta, kan man utan svårighet gissa till: de voro alla till förmån för kyrkans och statens förening. Huru sluga och till och med uppriktiga oppositionens chefer i underhuset än må kunnat vara, då de förklarade, att Gladstones resolutioner icke anginge annat än Irland, kunde personerna på mötet i S:t James Hall icke misstaga sig på dem; de insago nogsamt, att en princip af denna patur har oemotståndliga följder, och att det hugg, som nu måttas mot kyrkan i Irland, bör förr eller senare träffa kyrkan i England; de trodde det, de borde tro det i sin ställning, och om man gör sig reda för hvad den anglikanska kyrkliga institutionen ännu är trots de remnor, som visa sig deri, blir det tydligt, att ministbren måste i presterskapet finna ytterligare en mäktig bundsförvandt. Disraeli har äfven räknat på de söndringar, som ej kunde underlåta att apppkomma bland motståndarne, och han är nog man för att efter bästa förmåga underblåsa dessa söndringar och förgifta dem, om han kan. Redan ha nyligen i ett plenum i underhuset skiljaktiga meningar börjat yppa sig om de möjliga följderna af den irländska kyrkans alskaffande, och Disraeli har skyndat att ironiskt framhålla, att Gladstones resolutioner endast skulle tjena till att inkasta förvirring och oroiunderhuset. Bara taktik, om man så vill; men taktiken kan lyckas, om den icke möter en beslutsam och disciplinerad fasthet hos oppositionen. Swiden är således i gång mellan Gladstone, som väpnar sig med en ny frihetsprincip, samlar en majoritet i ett med en nära död hotadt parlament samt ännu har att förskaffa sin sak seger inför landet, och Disraeli, som envisas att stanna qvar såsom minister och stöder sig på kyrkan, sannolikt fast besluten att anlita alla sina hjelpkällor, om man icke hejdar honom på vägen. Men man må icke bedraga sig derpå: England bevittnar denna strid med nyfikenhet, men det följer den kanske utan passion, utan hänförelse. : Huru verkligt populär Gladstone än må vara, huru skicklig han må ha visat sig att samla det liberala partiet under en lösen och under en fana, hvilka blifvit lämpligt valda, har det icke lyckats honom att Full komligt bemäktiga sig sinnena, som genom hans fordna åsigter blifvit föga beredda på hans nuvarande åsigter om den stadgade kyrkan. A sin sida ingifver Disraeli måhända icke absolut förtroende hos torypatiet, som följer honöm utan fanatism, utan att så noga veta hvart han går. Disraeli har utvecklat mera passion, talang och resurser för att eröfra främsta rangen än för att starkt befästa sig der, och på den plats, som lord Derby testamenterat honom, dit han plötsligt uppsteg, har han visat sig, man skulle kunna säga åtminstone hittills, mera såsom skicklig taktiker och en snillrik man än som en äkta statsman. Med ett ord, det är att befara, att dessa sista kriser icke ha förstorat, åtminstone icke i afseende på auktoritet förstorat de män, som spelat den rhest framstående rollen i dem. Allt detta oaktadt äro dock, om man ser saken i stort, alla utsigterna till förmån för Gladstone och äfven till förmån för dessa religionsfrihetsidter, hvilkas fana han planterat i fullsuttet parlament och som oundgängligen skola bana sig väg i det liberala England. En gång proklamerade med denna pomp, skola dessa idter icke rygga tillbaka; de kunna väl ha mer än en batalj ännu att leverera, de skola till slut påtruga sig icke blott såsom en åtgärd af en förutseende och mot Irland godtgörande politik, utan såsom en mera allmän sanning, och man kan icke misstaga sig på, att det är början till en revolution, som på det moraliska området är icke mindre stor än den revolution, som för tjugu år sedan utfördes på det ekonomiska området genom handelsfrihetens proklamerande.