Aftonbladet – 20 maj 1868, sida 3

utlandet utan knyter dagligen med detsamma alltmer intima handelsförbindel som göra oss allt mera beroende af priserna-på verldsmarknaden. Och granska vi denna ställning under en längre följd af år, så finna vi att spanmålen derunder stigit relativt minst i pris. Det är också föga hopp att detta förhållande skall framdeles snart ändra sig, om man ihågkommer att Ryssland sträfvar att allt mer och mer till sin vestra gräns uts sträcka jernvägsförbindelserna från de. inre, huf.vudsakligen spanmålsproducerande ta af dess stora land; och man får ej förglömma den årligen ökade spanmålsimporten till Europa från äfven det inre Nordame: Spanmålsodlingen tro vi således icke för Norrbotten komma att erbjuda Yvarken den säkraste eller den rikaste bebållnirken. Annat visar sig deremot förhållandet med lädugårdens produkter. Ihågkomma vi att vi i stort äro beroende af -priserna på verldsmarknaden, så visar sig der prisstegringen mycket gynnsammare. Utom det att alla dessa produkter stigit inom Sverge betydligt i pris under de senast förflutna åren, så har under en längre följd af år samma successiva stega ring egt rum i den del af utlandet, med hvilket vestra Sverge nu är sysselsatt att anknyta ett fortfarande varuutbyte: Storbritannien. Der såldes är 1770 köttet för 11 s. men dess pris har nu minst fördubblats. Smöret såldes samtidigt för 22 s., det kostar nu minst 32 s. Arbetarens större ekonomiska välstånd der sätter honom i tillfälle att nu lefva mycket Dätirödn förr; utom kött och hvetebröd använder han äffen smör och ost, som således genom en ökad gta rg stiga i pris. Dessa priser äro visserligen mycket öfverlägsna dem, som vi ännu i Sverge kunna för dessa varor betinga; och vestra Sverges landtmän hafva klokt begagnat sig af denna konjunktur, för att med England anknyta affärsförbindelser. Denna export är ännu föga utvecklad och de utsända kreaturen hafva visst icke svarat mot marknadens fordrinar; men då emellertid exporten fortsättes, visar det sig att den är lönande och nog kommer fortfarande att ega rum, särdeles sedan svenske landtbrukaren en fån väl hunnit sätta sig in i marknadens förhållanden och således anskaffa sig racer som mest lämpa sig för densamma. Men om en sådan export af nötboskap och ladugårdsprodukter kommer att fortfara, är det tydligt att en lakun måste i främsta hand uppstå för hufvudstaden, dit transporten förut varit riktad; brist och följaktligen stegrade priser måste derföre der uppstå samt ej Fr Jern på nyssnämnda varor ökas. Denna brist m ta från något häll fyllas. Oss synes det som de norrländska provinserna vore ämnade att lemna denna fyllnad; och vi älska att tänka oss framtiden sådan att särskildt byggda ångbåtar finna rakning vid att etablera reguliera turer mellan hufvudstaden och de norra länen, för att från dessas då ordnade marknader utföra det som de hafva att aflåta af slagtkreatur och ladugårdsprodukter. Utom att naturförhållandena tala för ladugårdsskötseln som Norrbottens hufvudnäring, tro vi äfven att de nu anförda förhållandena skola anses vara af vigt, då man vill uttala sig öfver den riktning det norrländska landtbruket bör taga för. att vinna de gynnsammaste resultater, Men huru komma derhän, då ladugåråsskötseln fortfarande står på en särdeles låg utvecklingsgrad, då ladugårdspigans tjenst fortfarande är den minst aktade och minst aflönade; och der ingen af landets befolkning vill åtaga sig den föraktade vallare-(,getew-)-befattningen, utan man måste för densamma söka skaffa Ne afsigkomna lappar? För ladugårdsskötselns rätionella utveckling fordras upprättandet af en meäjeriskola i något af de norra länen. Det är eget nog, att medan man länge yrkat ätt norrländningen framför allt borde lägga sig vinn om ladugårdsskötseln, har man förbisett behofvet för de norra länen af en läroinrättning, der ladugårdsskötsel och mejerihandtering kunde rationelt få inheritas, under det man likväl i mellersta Sverge redan anlagt tvenne, ehuru vid enskilda större egendomar derstädes utbildade mejerier redan finnas. Möjligen hår man trott, att den vid Ultuna varande skulle äfven för norra länen vara passande och tillräcklig; men man har förbisett, att mellan Ultuna och det nordligaste länet är en väglängd af 90 å 100 mil; och fråga blir, hvar den unga norrbottniska qvinnan, fattig som hon är, skall taga medel att först och främst bekosta en sådan framoch återresa och sedan sin-vistelse vid inrättningen, der allt visserligen är fritt men alltid någon handpenning ändå behöfves. Sannolikt har man ansett svårigheter komma att möta deri, att ladugårdarne i de norra länen äro små och att derföre inga egendomar tillräckligt stora och lämpliga att der upprätta en sådan undervisningsanstalt skulle. erbjudas. Häri tro vi dock ligga en vilfarelse. Tröligen skulle mer än en af de större öken ngn och äfven något af dervarande chefsboställen kunna, erhållas; och i alla fall tro vi att blott staten beviljar anslag, nog skola lokaler erbjudas; det: tillkommer ju sedan landtbruksakademien att pröfva de gjorda anbuden, Mot ett statsanslag för en sådan inrättning vänta vi oss den invändning, att de norra länen nyligen erhållit på ståt en undervisare i ladugårdsskötset och mejerihandtering; men häremot bedja vi få anmärka, att oaktadt en sådan undervisare på stat redan förut: funnits anställd för det öfriga Sverge, innan mejeriskolorna anlades, fann man likväl, det oaktadt, behofvet af sådana skolor; liksom man funnit behofvet af särskilda landtbruksingeniörer oaktadt tillvaron af både landtbruksinstitut och låndtbruksskolor. Vi upprepa det: innan :Norrland får sin egen mejeriskola tro vi ej på någon utveckling af ugårdsskötseln. der; liksom att man ej kan komma till något allvarligt utförande af de föreslagna jerierna innan en läroanstalt närmare håll förefinnes för mejerskor, som sejan kunna förestå bymejerierna. En sådan mejeriskola blefve väl äfven den lämpligaste platsen för uppställande af ett för orten passande stamholländeri för nötboskapens uj fel ande. Såsom mjölkrace är den norr ländsl reatursracen utmärkt, då man fäster ve derbörligt afseende-på a och dåliga ut fodring, som kommer djuren till del; och vi tro att racen i mjölkafkastning kan täfla med hviken annan som helst. Men den är liten, senvuxen och mager och ansätter hull blott med stor svårighet. För att utbilda denna race till Snabbvuxenhet och fallenhet för köttansättning känna vi några enstaka fall der Ayresbiretjurar användts till. eroiseriog, och hafva de derefter fallna djuren i alla hänseenden visat sig goda: de hafva ärft fadrens vackra kroppsform med modrens mjölkrikhet. För vår enskilda del skulle vi derföre Wilja tillstyrka ulplarterande här och der inom orten af sådana ljurar till den inhemska racens förädling, derföre att vi af alla utländska racer anse den vara den ändamålsenligaste. Den har firtare benbyggnad och mera symetriska former än Algauerracen, som äfven föreslagits. För vår del tro vi att afkomman af begge racerna, eller de fallna croiserade djuren, skulle. blifva lika härdiga. Bymejeriernas anläggning tro vi ej kan åstadkommas utan att ståten mel ankommer med en hjelpande hand. Söderut torde de till hushällningssällskapen inflytande andelarne i bränvinsmedlen rättast böra användas för understödjande af sådana anläggningar och understödet utgå i form af amorteringslån på billiga vilkor; men häruppe, der brännerierna äro få och små, är inkomsten af bränvinsmedlen en obetydlighet. Skäl vore att landtbruksakademien läte uppgöra normalritningar till sådana byggnader, ty skola bymejerier bedrifvas affärsmessigt, så fordra de ej sådana; och man torde då att åtminstone de som först komma att anläggas, väl torde behöfva främmande understöd, så mycket hellre som sådana anläggningar ännu kunna anses som nya för vårt land och således liksom allt nytt komma att af allmogen i början mötas med misstroende. Vi hafva önskat taga statens biträde i anspråk för utvecklade kommunikationer, för ladugårdsskötselns upphjelpande medelst anläggande af en mejeriskola oci be Er JOD inom -ortep dels af ett stamholländeri dels af utmärkta tjrrar af ädel race för den inhemska kreatursafvelg förbättrande, samt amorteringslån för bymeieriers anläggning; och vi hysa den kanhända banguiniska förhoppning att en blifvande riksdag skall måhända lyssna härtill åtminstone i Pågon mån. . Vi komma nu-tili ett annat behof för de norra länen, ett behof, hvars afbjelpande är fullt ut lika nödvändigt som något af de nyss anförda, men som tager vida större kapitaler i anspråk: vi mena jordens dikning. Det är erkändt som ett axiom, att vill man i hvilken riktning som helst införa jordbruksförbättringar, så kan man af desamma ej vänta den största möjliga afkastning förr, än jorden blifvit fullständigt afdikad och torrlagd? Mer och mer har också jorden i det öfriga Sverge blifvit försedd med öppna ED hufvudafloppsdiken. — Skaraborgs län erhöll efter missväxtåret 1831 statsanslag härför bvarföre också dessa diken der i orten kallas kronodiken; och vi tro att få jordbrukare i det nedre landet, hvilka hafva råd dertill, numera underlåta att nedlägga kostnader i jordens fullständiga grunddikning. . För afledande af vatten från de frostnästen som i grannskapet af byarne i Norrland hindra gädens mognad har man a de senare riksdagarne beviljat medel med vilkor att afdikningsplanern: Tinrta af statong landthralsinmaniäsak DR