Aftonbladet – 20 maj 1868, sida 3

aflägsnade sig derefter, lemnande mig förvånad öfver hans tafatthet och godhet. Hvad jag sett var tillräckligt för att upplysa mig om att han var allvarligt förälskad i mlle Merquem, darrande, svartsjuk, rädd och lätt att genomskåda som en skolgosse. Ödet placerade mig straxt efter denna upptäckt i närheten af en mycket älskvärd gammal dam, som jag förut sett hos tant och som icke önskade något högre än att få prata. Ni observerar Montroger, sade hon, oni tycker han är löjlig?a För ingen del! jag skulle aldrig tillåta mig,,.e Ah, se så! genera er inte, han märker ingenting. Han är icke den minst kostliga profbit på vår lilla verld härute, den heders mannen. En fullkomlig romanhjelte, en SaintPreux, en Grandisson, Mile Merquem kan ej röra ett finger utan att han darrar från huf vudet till fötterna; hon kan icke se på honom utan att han får känning af svindel Det-här har nu fortgått fr Sven we och tillväxer dag från dag, och skulle vara !öjligt, om det icke vore rörande, F r allt ) ikring, är han det bästa manliga subjes deny-och denna kärlek gör honom olyckhy hafva uppbjudit allt för att åvägabringa eu mellan nom ock hans kärleks föremål, me Nee hal svarar oss att hon högaktar honv on har mycken vänskap:för honom, menatv omöjligen kan besvara hans kärlek och att hon icke vill gifta sig.. . — Gifver hon några skäl till sin motvilja för äktenskapet?, Ingalunda, och hur skulle hon också kunna det? Kan man väl begripa en qvinna, som vill lefva utan kärlek och utan familj? Hon bar orätt, derom är icke tu tal. Det vet hon också och medger, men framhärdar icke